It's something in the way you move, little darling

Josefin och jag spenderade kvällen med att kolla på Festival.
Filmen fick mig att längta efter två saker. Sommar och pirr i magen. Besvarat pirr alltså.
Jag önskar att Nicolai Dungers Something In The Way vore skriven om/till mig.

Nämnde jag att den lilla regelbundna besökaren står för dörren? Detta gör mig exta extra extra emotionell och sentimental.

(den här csn-situationen påverkar mig också en del, det är jobbigt att vandra omkring i ovisshet, jag hoppas att jag får besked snart)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0