Now I can hear my heart beating. Boom.
Ex.
R och jag har båda två de senaste veckorna fått uppleva the return of the ex. Inte våra egna ex, utan männen i våra livs ex. "Min" man var ärlig och berättade på en gång. R's man däremot, han var en feg skit. Pluspoäng till J, många minuspoäng till andra J (komiskt nog så har männen i fråga samma namn).
Jag tog det inte lika hårt som R, då jag hela tiden visste att J och jag mest lekte (även om båda två verkar ha några slags djupt gömda känslor för varandra). R och hennes J däremot, de var ju hur söta som helst i mina ögon (jag såg dom visserligen aldrig tillsammans, men av allt hon berättade så kändes han som en bra man).
Men, detta inlägg ska dock inte handla om männen. Det ska handla om exen. Exen som släppt taget men som sedan när männen börjat gå vidare och upptäckt andra underbara kvinnor helt out of the blue hör av sig igen. Ge fan i det!
Om ni ska ångra er så gör det innan era gamla män börjat gå vidare. För deras skull. Och för oss nya kvinnors skull.
Jag har själv ångrat mig en gång. Då sprang jag runt lillsjön och hade Empire Dogs Honey Honey I Need Your Lovin' på repeat i freestylelurarna (detta var innan jag fick min första mp3-spelare). Killen i fråga hade dock inte träffat någon ny, så då gick det väldigt smärtsamt när jag väl fått ur mig att jag ångrat att jag dumpat honom. Vi blev tillsammans igen.
Två dumpningar senare (från bådas håll) så insåg vi dock att vi passade bättre som vänner. Tredje gången gilt fungerar sällan skulle jag tro, och verkligen inte fjärde, femte, sjätte gången gilt. Det tåls att tänka på.
Jag hoppas att jag aldrig blir the ex i the return of the ex. För jag tror ändå lite att när mannen man dumpat blir attraktiv i någon annans ögon så får man för sig att man ångrat sig. För om hon vill ha honom, då kanske han inte är så dum.
Man lurar sig själv.
En liten tanke bara.
R och jag har båda två de senaste veckorna fått uppleva the return of the ex. Inte våra egna ex, utan männen i våra livs ex. "Min" man var ärlig och berättade på en gång. R's man däremot, han var en feg skit. Pluspoäng till J, många minuspoäng till andra J (komiskt nog så har männen i fråga samma namn).
Jag tog det inte lika hårt som R, då jag hela tiden visste att J och jag mest lekte (även om båda två verkar ha några slags djupt gömda känslor för varandra). R och hennes J däremot, de var ju hur söta som helst i mina ögon (jag såg dom visserligen aldrig tillsammans, men av allt hon berättade så kändes han som en bra man).
Men, detta inlägg ska dock inte handla om männen. Det ska handla om exen. Exen som släppt taget men som sedan när männen börjat gå vidare och upptäckt andra underbara kvinnor helt out of the blue hör av sig igen. Ge fan i det!
Om ni ska ångra er så gör det innan era gamla män börjat gå vidare. För deras skull. Och för oss nya kvinnors skull.
Jag har själv ångrat mig en gång. Då sprang jag runt lillsjön och hade Empire Dogs Honey Honey I Need Your Lovin' på repeat i freestylelurarna (detta var innan jag fick min första mp3-spelare). Killen i fråga hade dock inte träffat någon ny, så då gick det väldigt smärtsamt när jag väl fått ur mig att jag ångrat att jag dumpat honom. Vi blev tillsammans igen.
Två dumpningar senare (från bådas håll) så insåg vi dock att vi passade bättre som vänner. Tredje gången gilt fungerar sällan skulle jag tro, och verkligen inte fjärde, femte, sjätte gången gilt. Det tåls att tänka på.
Jag hoppas att jag aldrig blir the ex i the return of the ex. För jag tror ändå lite att när mannen man dumpat blir attraktiv i någon annans ögon så får man för sig att man ångrat sig. För om hon vill ha honom, då kanske han inte är så dum.
Man lurar sig själv.
En liten tanke bara.
Kommentarer
Trackback
