Ett statement
Jag tillhör en sällsynt art i min umgängeskrets. Jag är nämligen den enda jag känner som aktivt undviker Håkan Hellström-konserter. Varenda festivaltillfälle (mest yran) då herr Hellström stått på scenen har jag alltid spenderat vid en annan scen. Senast var nu i somras. Jag är en Håkan-live-vägrare. Jag har ingen aning om varför jag alltid undviker att hamna i publikhavet, för vad jag har hört så ska det vara helt awesome stämningen under en Håkan-spelning.
Nu i veckan har jag flera gånger fått frågan "Du ska på Håkan va?" (fredag den 13:e spelar mannen här i Umeå). Jag har varje gång sagt nej, då blir den som frågat förvånad. Jag undrar ju själv varför jag så aktivt undviker detta fenomen, men ännu mer undrar jag varför folk verkar ta det som en självklarhet att jag skulle besöka en Håkan-konsert?
Förutom Kom Igen Lena-singeln så har jag ju inte en enda Håkan-skiva.
Visserligen kan det vara den stora dansglädje som Håkan på ett dansgolv frammanar hos mig som får folk att anta att jag skulle vilja se honom live, men den har faktiskt max en av de personer som frågat om jag ska se Håkan nästa helg erfarat.
Hur som helst, jag ska inte se Håkan Hellström fredag den 13:e februari. Nu behvöer ingen fler fråga.
Jag lägger hellre pengarna på någon musik som jag faktiskt lyssnar aktivt på. Jag tycker liksom om att kunna sjunga/mima med till alla låtar när jag är på konsert, inte bara hitsen.
Ps, jag såg faktiskt Håkan en gång när jag var ganska ung. Då var Timo fortfarande vid hans sida. Jag tror att jag då blev lite skraj för alla nedklottrade, Håkan-t-shirt-bärande gallskrikande tjejer.
(När jag ändå skriver om Håkan Hellström, så måste jag berätta att jag blev sjukt imponerad av För en lång lång tid, eller vad den kan tänkas heta, men när jag sedan hörde originalet blev jag bara besviken. Det var en cover!)
Nu i veckan har jag flera gånger fått frågan "Du ska på Håkan va?" (fredag den 13:e spelar mannen här i Umeå). Jag har varje gång sagt nej, då blir den som frågat förvånad. Jag undrar ju själv varför jag så aktivt undviker detta fenomen, men ännu mer undrar jag varför folk verkar ta det som en självklarhet att jag skulle besöka en Håkan-konsert?
Förutom Kom Igen Lena-singeln så har jag ju inte en enda Håkan-skiva.
Visserligen kan det vara den stora dansglädje som Håkan på ett dansgolv frammanar hos mig som får folk att anta att jag skulle vilja se honom live, men den har faktiskt max en av de personer som frågat om jag ska se Håkan nästa helg erfarat.
Hur som helst, jag ska inte se Håkan Hellström fredag den 13:e februari. Nu behvöer ingen fler fråga.
Jag lägger hellre pengarna på någon musik som jag faktiskt lyssnar aktivt på. Jag tycker liksom om att kunna sjunga/mima med till alla låtar när jag är på konsert, inte bara hitsen.
Ps, jag såg faktiskt Håkan en gång när jag var ganska ung. Då var Timo fortfarande vid hans sida. Jag tror att jag då blev lite skraj för alla nedklottrade, Håkan-t-shirt-bärande gallskrikande tjejer.
(När jag ändå skriver om Håkan Hellström, så måste jag berätta att jag blev sjukt imponerad av För en lång lång tid, eller vad den kan tänkas heta, men när jag sedan hörde originalet blev jag bara besviken. Det var en cover!)
Kommentarer
Trackback
