No matter what comes my way, no matter what else may change
Igår startade trögt men blev sen ganska awesome.
Jobbade, blev lite ledsen, gick till Fia för terapi, piffade sedan och åkte ut på Frösön till Chris och Victor. Vi blev inte på Frösön så länge utan fick skjuts av Lars och en Billy till mig. Vi insåg att det var bättre läge, med tanke på kylan och allt.
Väl här var vi lite sega i starten, men sen blev i alla fall jag pepp. Vi pratade om sex, ganska kul att få höra killars tankar. Victor tycker att jag skulle passa som sexolog.
Eftersom droppade det in lite mer folk.
Jag var ganska nojjig över grannarna så strax efter elva styrde vi kosan mot Plaza. Mustach hade spelat där så det var sjukt mycket folk för att vara så tidigt, som tur är kunde Sandra fixa biljetter till VIP-ingången. Det tackar vi för.
Glas krossaded framför mina fötter ett flertal gånger, men jag var lika glad för det. Trött dock, och mot slutet fick jag mördande mensvärk (hej andra mensen på en och en halv vecka, så går det när man hastigt och lustigt bestämmer sig för att sluta med p-pillren). Gick hem och hade till min förvåning ett helt okej lätt sinne.
Jag var lite orolig att jag skulle må kasst idag, men jag har faktiskt kunnat tänka på J utan att få hjärtklappning eller en klump i halsen. Framsteg.
Jag fick dock en liten klump i halsen i morse då jag läste att Stephen Gately (Boyzone) gått bort, endast 33 år gammal. Stephen var min absoluta pojkbandsfavorit. Jag har haft min egna lilla minnestund. När jag diskade spelade jag Boyzone på hög volym och sjöng med så gott det gick med min hesa hals (dessa stämbandsknutor alltså, jag måste nog sluta konversera med folk på krogen). Jag hittade dock inte min favoritlåt No Matter (inte No Matter What) på spotify, den var b-sida till Picture of You om jag minns rätt. På den sjunger Stephen lead hela låten och om jag inte minns fel så handlar den om hans homosexualitet. Jag har dock den singeln någonstans i något förråd, får försöka hitta den.
R.I.P Stephen, you will forever hold a piece of my teenager heart.
Jobbade, blev lite ledsen, gick till Fia för terapi, piffade sedan och åkte ut på Frösön till Chris och Victor. Vi blev inte på Frösön så länge utan fick skjuts av Lars och en Billy till mig. Vi insåg att det var bättre läge, med tanke på kylan och allt.
Väl här var vi lite sega i starten, men sen blev i alla fall jag pepp. Vi pratade om sex, ganska kul att få höra killars tankar. Victor tycker att jag skulle passa som sexolog.
Eftersom droppade det in lite mer folk.
Jag var ganska nojjig över grannarna så strax efter elva styrde vi kosan mot Plaza. Mustach hade spelat där så det var sjukt mycket folk för att vara så tidigt, som tur är kunde Sandra fixa biljetter till VIP-ingången. Det tackar vi för.
Glas krossaded framför mina fötter ett flertal gånger, men jag var lika glad för det. Trött dock, och mot slutet fick jag mördande mensvärk (hej andra mensen på en och en halv vecka, så går det när man hastigt och lustigt bestämmer sig för att sluta med p-pillren). Gick hem och hade till min förvåning ett helt okej lätt sinne.
Jag var lite orolig att jag skulle må kasst idag, men jag har faktiskt kunnat tänka på J utan att få hjärtklappning eller en klump i halsen. Framsteg.
Jag fick dock en liten klump i halsen i morse då jag läste att Stephen Gately (Boyzone) gått bort, endast 33 år gammal. Stephen var min absoluta pojkbandsfavorit. Jag har haft min egna lilla minnestund. När jag diskade spelade jag Boyzone på hög volym och sjöng med så gott det gick med min hesa hals (dessa stämbandsknutor alltså, jag måste nog sluta konversera med folk på krogen). Jag hittade dock inte min favoritlåt No Matter (inte No Matter What) på spotify, den var b-sida till Picture of You om jag minns rätt. På den sjunger Stephen lead hela låten och om jag inte minns fel så handlar den om hans homosexualitet. Jag har dock den singeln någonstans i något förråd, får försöka hitta den.
R.I.P Stephen, you will forever hold a piece of my teenager heart.
Kommentarer
Trackback
