It's on with the jeans, the jacket and the shirt

Sockertoppar och Ryan Adams-dalar.

Kvällen blev en mysig spelkväll (mycket sådana den senaste tiden, like).
Jag blev hög på socker.
Dessvärre hamnade jag nyss i en dal. Det finns en låt som kan rubba mitt sinne hur lätt som helst.

Ryan Adams- La Cienega Just Smiled


Det lätta vemodet som kommit över mig kan nog också tänkas vara ett eftersvall av att ha tänkt en hel del på någon förut idag.
Men, jag kan ju trösta mig med att jag den senaste tiden varit relativt likgiltig, att personen i fråga bleknar mer och mer. Det kan dock vara själva bleknandet som gör att jag drabbas av vemod. Att jag inser att det snart kommer vara helt tomt. Jag tänker att om lite mer än ett halvår så har vi inte setts på ett år. Det om något kommer verkligen vara en brytpunkt. Men, med tanke på att jag förutom dagens svacka knappt kastat en enda vemodig tanke åt det hållet så är nog brytningspunkten nära. Eller egentligen har den nog redan passerat.

Nu får det räcka. Det är dags att sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0