This song is about you

Vad ska man göra när peppen sviker en?
Är det ett tecken på att man börjar bli vuxen?

I helgen är det halloween. Jag hade inga planer försän igår, helt plötsligt finns det två olika fester. Jag försöker peppa Rebekka på att ta en festrunda, som en krogrunda typ fast att vi går på olika fester istället. Jag kom även på vad vi kan klä ut oss till. Det började med att jag tänkte "subkulturer", så som emos, indiepoppare, hiphopare osv. Precis när jag slutat fundera över det dök en tanke upp: Hippie.
Det vore perfekt, för då kan vi vara utklädda och snygga, och det är ju faktiskt roligare att vara snygg.
Pepp!

Ikväll ska jag på bio med lillasyster och en kille som är typ helt nere i henne. Jag är tredje hjulet, eller kanske förkläde?
Jag funderade på att göra det till en dubbeldejt, men snubben jag ville ha med ska kolla på långa män med boll.
Vi ska se Up, det är jag sjukt peppad för. Har hört att den ska vara grymt bra.

Igår köpte jag fina muffinsformar som jag ska använda när jag bakar till min födelsedag nästa onsdag. Det är dom små sakerna i livet som gör det.

Appropå dom små sakerna så har jag en sjukt bra låt som ringsignal (vilket gör att jag är ganska seg med att svara). Masshysteri- Liv och Död.

Nu: påklädning sen loppis.

Trist, men jag antar att det inte är någon idé att lägga någon mer energi på grejen. Tro mig, jag har försökt ställa saker till rätta, men tydligen så väljer man hellre att toffla.
Vad jag inte förstår är vad som hänt senaste veckan som fått honom att vända totalt, sist vi pratades vid var vi ju på hyfsat god fot med varandra. Jag känner lukten av drama queen-tendenser..

Hur som helst så måste jag sluta grubbla över det här eftersom det tar alldeles för mycket energi och gör mig ledsen.
Det är inget kul att vara ledsen så jag lägger hellre allt bakom mig, glömmer och drar på smilbanden.
Jag ska till och med sluta läsa hans blogg (och hennes, jag har en dålig vana att läsa gamla flammors nya flammors bloggar). Jag har även skitit i att lägga in hans nummer i nya mobilen.
Nu är det punkt. För mitt eget bästa.

Och jag ber om ursäkt till er som jag inte lyssnade på när ni sa att jag borde lägga ner hela grejen, speciellt till Jos och A-S.

Jag är med ny mobil. En fin röd nästan utgående som kan spela musik. Ibland behövs det inte mycket mer än så. Nu vill jag bara att folk ska ringa mig så jag kan höra schyssta intron till låtar (för man kan ju inte lyssna på så mycket mer än så om man ska hinna svara).
Min gamla trogna röda Samsung hade börjat bete sig dåligt så jag kände att det var dags att skaffa en ny.
Det är kanske är så man borde tänka om killar också, att dumpa den gamla vid första dåliga beteendet. Att lyssna på alla vänner som säger att han inte är värd en.

Appropå det där med killar så sa The Hills LC något riktigt smart förra veckan.
"Don't cry over someone who wouldn't cry over you".
Det tänker jag på varje gång jag tänker lite för mycket på snubben med hår på bröstet, men som jag skrev igår så sker det inte så ofta. Det sker mest när han uppdaterar sin blogg med en massa (eller egentligen ganska lite) kärlekstrams och puttinuttigt bla bla bla. Jag är dock inte så bitter som jag kanske får det att låta. Jag måste komma ihåg kalla fötter-känslorna som bubblade i mig när han med nyborstade tänder överraskade mig med en kyss

Dessutom sjunger Markus K, uppbackad av tre trevliga män, att det snart är dags för pirr i magen igen (vilket jag faktiskt inte riktigt känt sen årskiftet 06-07).
It happens every third year that I find someone to love like you.
Början av 04, början av 07 och kanske början av 10.
Jag är vid gott hopp.

Jag svävar iväg lätt nu för tiden när jag skriver (fast jag lyckas i alla fall binda ihop saker och ting).

Dagens låtar:
The Libertines- What A Waster
Frida Selander- Always That Boy
Laakso- Oh My Love

Dagar passerar och jag för framsteg.
Jag tänker inte på honom så mycket längre. Jag tänker faktiskt nästan bara på honom när jag tänker på att jag inte tänker på honom.
Jag undrar om det verkligen kan vara så här lätt, eller om det kommer ett bakslag tids nog?
Jag har dock hopp om att det faktiskt inte blir mer än så här.

Och jag tänker på en annan mer och mer för varje dag. Kanske bara som vän, men ändå en god sådan.

Asgarv. Igår när Electric spelades sträckte jag mig efter Rebekkas hand, höll den en halv vers och en hel refräng, upptäckte sen att det inte var Rebekkas hand, utan random snubbes hand. Random snubbe trodde sen att jag var intresserad och gjorde några tafatta raggningsförsök. Raggningsförsöken gick sådär eftersom jag inte alls var intresserad. Note to self: se till att du fattar rätt hand.

Igår var bra. Corazon med bra liveband och lite dans. Tutankamon- Have You Ever Been In Love spelades och jag talade om för Jennie att när jag känner som i den låten, då är det läge att bli flickvän, inte en sekund innan dess.
Jag var snygg igår, detta såg jag dock först när Victor och jag var på väg till garderoben. Jag hade alltså kunnat spunnit vidare på snygg-E's raggförsök, men jag kom inte på något vettigt att säga så han trodde nog att jag dissade.
Snygg-E har en gång i tiden varit min chef, men vi hade många chefer så honom såg jag bara flyktigt i korridorer och fikarum.
Ganska många snygga människor igår, snyggast av alla var nog Penny Century på scen. Svettet påminde mig om ettan på gymnasiet. "Svett är lika med sex"- snacket.

En komisk grej. Halva stället måste ha trott att jag och Victor gick hem för lite kuttrasju. I okända människors ögon såg nog vårat korta ordbyte på dansgolvet och följande avlägsnande ganska mycket ut som om vi sa typ  "Tja, ska du med hem till mig eller?" och typ "Ja, visst, vi går på en gång".
I själva verket frågade Victor om han fick sova på min soffa. Det fick han.
Andreas ville också sova på soffan, så Jennie som redan var min gäst fick snällt dela med pojkarna. Tur att den är stor, Fias soffa.

Jag kom på en sak igår, jag omger mig med många cockblockers, det vill säga killkompisar. Så om inte mina killkompisar hittar en karl åt mig så kommer jag nog förbli evig singel, för vem vågar ragga på en tjej som redan dasnar/pratar/osv med en annan kille?

Eller så får jag tummen ur och tar tag i raggandet själv. Bra idé.

Nu vill Rebekka och Fia att jag peppar för en till utgång, så jag ska försöka ta tag i det.

Det är onsdag och jag längtar tills imorgon och fredag. Imorgon har jag och Jennie en heldag med varandra och på fredag är det Klubb Corazon med Penny Century och Mattias Alkberg. Då ska vi dansa tills vi stupar, oavsett om någon annan dansar eller ej.
Pepp till tusen!

När jag precis insett att jag inte hade så mycket kvar att hämta i Umeå, förutom några vänner, så hör bandet av sig och behöver mig på basen. De behövde mig redan igår, men det var alldeles för kort varsel. Däremot är det en spelning på tapeten den sjätte november. På Verket. Extra pepp är att min vän Daniel och hans dödsfisken också ska spela. Det vore alltså tip top att kunna åka upp då, dessvärre jobbar jag den helgen. Pappa ska dock se vad han kan göra. Så nu håller vi tummarna. Jag lyssnade på Värd Att Älskas tidigare idag och blev väldigt spelsugen.

En grej känns dock sådär. J är i Umeå. J och den coola bruden. Jag vill inte springa in i dom.
Egentligen borde jag skriva till honom och tala om att jag kanske kommer, men om han fortfarande läser min blogg så vet han ju det redan.
Det kommer kännas konstigt att vara i Umeå men inte sova hos honom. Men, jag borde inte låta något sånt skrämma mig.
Jag har faktiskt gjort stora framsteg senaste veckan. Endast en gång har jag haft lust att sms:a honom, men då sparade jag sms:et i utkast och väntade till dagen efter och då var lusten att skicka det som bortblåst.

Appropå lust så känner jag just nu mest lust för skidåkarn. Bara köttsligt lust dock, men det är ganska härligt. Jag visste inte att en perfekt kropp kunde tillföra så mycket, och att skicklighet kommer med åldern.

Det här inlägget skulle egentligen bara handla om den eventuella spelningen, men svävade visst iväg. Spel-lust ledde till köttslig lust.

Mannen myten skidåkarn. Kroppslig perfektionism. Jag är glad att jag fick smaka av den kakan igen, för ibland är det bara lite njutning utan förpliktelser som behövs. Grr.
Och eftersom det är en återanvänding så har jag inte brytit mitt löfte till mig själv heller.
Perfekt.

(jo, vi lyssnade på Aaron Carter när vi förfestade igår, därav rubriken)

Jag är nyss hemkommen från massage följt av en promenad i det soliga höstvädret. Jag är pepp.
Eftersom jag mår mycket bättre av att vara pepp ska jag lista några saker som är pepp just nu:

- Min kropp är inte lika stel som förut, både jag och min massör blev chokade över hur ospänd jag var. Igår tänkte jag "Imorgon ska jag ha lite ont, men sen ha det skönt". Jag hade aldrig ont. Inte ens när hon bearbetade axlarna och vaderna.

- Min rumpa är sjukt snygg i mina svarta jeans. Jag upptäckte det igår när jag stod i Åhléns provrum och såg hela härligheten bakifrån. Jag har alltid ogillat att se min rumpa bakifrån, men igår var det najs. När jag nämnde det för mamma sa hon "Ja, jag har tänkte på det förut idag men har inte fått någon chans att säga det".

- När jag sett min rumpa så insåg jag att min kropp kanske är som bäst just nu. Förutom kärlekshandtagen så är allt väldigt bra. Kurvor klår spinkighet! (been there done that)

- På lördag ska jag se Moneybrother och förhoppningsvis spana in några nya studenter.

- Rebekka och jag ska hänga ikväll. Och Rebekkas David kom aldrig iväg till Japan, nog för att det är tråkigt, men vi som är kvar är glada att slippa sakna honom i ett år.

- Solen och den klara luften.

- Corazon om en och en halv vecka. Penny C, Matti Alkberg och dans tills vi stupar!

- Folk blir vackra i höstsolen.

- Världens bästa lillasyster och jag ska se Upp på bio någon dag, hon blev jätteglad för sms:et jag skickade. Sötast.

Sådär, en pepplista.

Då mitt mående gått upp och ner, bak och fram senaste veckan så har jag bestämt mig för att det får vara nog. Nu är det dags att börja gå vidar, på riktigt.
Jag ska blockera tankarna om honom så gått det går. Det kommer vara jobbigt ibland men tids nog kommer de vara luddiga och till slut helt borta.
För att inte bli påmind om honom avslutar jag våran facebookrelation på obestämd tid.

Innan helvetet brakada lös igår hade jag faktiskt börjat ta tag i det här med att gå vidare.
Bestämde häng med en person som funnits där för mig i mer än tre år. Dessvärre har vi inte hängt sen sommaren 06. Den här personen är kanske den snällaste som finns, och som jag sa till mamma idag så är det kanske en snäll en jag behöver nu.

Jag hittade den perfekta låten för att peppa. Primal Screams Movin' On Up.

"Im movin on up now
Gettin out of the darkness
My light shines on
My light shines on
My light shines on"

Drama drama drama.

I lördags trodde jag att jag gråtit över/på grund av honom för sista gången. Tji fick jag.
Igår blev det en massa drama och av någon anledning tyckte vissa att jag var boven i dramat.
Men det var jag inte. Jag var bara ledsen och behövde prata med någon som satt i samma båt. Att han sen,enligt vissa, beter sig som ett svin är inte mitt fel.
Även fast jag kände lite skuld i det hela så höll jag på som en fredsmäklare. Bara för att J betyder så jävla mycket för mig.
Jag gick och la mig två timmar senare än planerat, men svullna ögon och andningsbesvär. Då trodde jag dock att det mesta var uträtt. Tji fick jag igen. Vaknade av ett kyligt sms från han som betyder mest.

Idag är jag helt utmattad då jag sovit max två sammanhängande timmar i natt. Snart kommer det bli ohälsosamt att förlora så här mycket sömn, så snart måste jag försöka skita i killen som betyder mest för mig. Det kommer bli det svåraste jag gjort hittills i mitt liv, men det kan inte fortsätta så här.

Jag fick nog den finaste komplimangen på länge i lördags.
Nämnde för Emil att jag sett *****, Emil började prata om att han är en bra kille och att jag kanske borde satsa på honom. Jag sa att han är för snygg för mig, då sa Emil "Jag skulle snarare säga att det är tvärtom."
Det gjorde typ min kväll. Det är fan gött att vara för snygg för någon som man tycker är för snygg för en själv.

Kvällens skratt stod en random kille för.
Killen trodde bestämt att jag var från Västergötland, jag sa nej och upprepade det antal gånger men han gav sig inte. När jag frågade vad som fick honom att tro det sa han "Jag ser det på din mage".
Fia, Marie och jag vek oss av skratt. Han förlängde nog våra liv med några minuter.

Igår startade trögt men blev sen ganska awesome.
Jobbade, blev lite ledsen, gick till Fia för terapi, piffade sedan och åkte ut på Frösön till Chris och Victor. Vi blev inte på Frösön så länge utan fick skjuts av Lars och en Billy till mig. Vi insåg att det var bättre läge, med tanke på kylan och allt.
Väl här var vi lite sega i starten, men sen blev i alla fall jag pepp. Vi pratade om sex, ganska kul att få höra killars tankar. Victor tycker att jag skulle passa som sexolog.
Eftersom droppade det in lite mer folk.
Jag var ganska nojjig över grannarna så strax efter elva styrde vi kosan mot Plaza. Mustach hade spelat där så det var sjukt mycket folk för att vara så tidigt, som tur är kunde Sandra fixa biljetter till VIP-ingången. Det tackar vi för.
Glas krossaded framför mina fötter ett flertal gånger, men jag var lika glad för det. Trött dock, och mot slutet fick jag mördande mensvärk (hej andra mensen på en och en halv vecka, så går det när man hastigt och lustigt bestämmer sig för att sluta med p-pillren). Gick hem och hade till min förvåning ett helt okej lätt sinne.
Jag var lite orolig att jag skulle må kasst idag, men jag har faktiskt kunnat tänka på J utan att få hjärtklappning eller en klump i halsen. Framsteg.

Jag fick dock en liten klump i halsen i morse då jag läste att Stephen Gately (Boyzone) gått bort, endast 33 år gammal. Stephen var min absoluta pojkbandsfavorit. Jag har haft min egna lilla minnestund. När jag diskade spelade jag Boyzone på hög volym och sjöng med så gott det gick med min hesa hals (dessa stämbandsknutor alltså, jag måste nog sluta konversera med folk på krogen). Jag hittade dock inte min favoritlåt No Matter (inte No Matter What) på spotify, den var b-sida till Picture of You om jag minns rätt. På den sjunger Stephen lead hela låten och om jag inte minns fel så handlar den om hans homosexualitet. Jag har dock den singeln någonstans i något förråd, får försöka hitta den.

R.I.P Stephen, you will forever hold a piece of my teenager heart.

På dagtid går det bra, då mår jag helt okej. Men på kvällen när jag får tid för tankarna så är det jobbigt.
Jag vill inte vill inte vill inte känna så här.
Det känns surt att behöva känna så mycket när vi aldrig ens var pojkvän och flickvän.
Tanken slår mig, hur ska det då kännas när framtida rikiga förhållande tar slut? Det skrämmer mig och jag funderar starkt på att fortsätta vara evig singel.

Ironisk grej, i förrgår tänkte jag "Man kanske skulle vara olyckligt kär så att man gick ner i vikt", sen blev det kväll och jag var en ledsen skit. De senaste dagarna har mina middagar bestått av fil..

Jag visste att det skulle komma någon gång, men inte så snart.
Även om det inte skulle bli något mer med "den coola bruder" så pallar jag inte att känna så här igen.
Det är bättre att bryta och gå vidare på en gång.
Jag trodde ärligt talat inte att det skulle kännas så här mycket, men jag antar att det beror på att han varit så stor del av mitt liv i snart ett år. Han var inte bara en lover, utan även en vän. En av mina bästa vänner. Han säger att vi kan bli vänner, jag vill tro det men med facit i hand efter andra "låt oss vara vänner"-situationer så har jag väldigt svårt att tro på det.. Nog för att vi var en blanding mellan vänner och kärleksvänner så kommer jag nog ändå ha svårt att bara vara vänner.

Jag ville vara den som gick vidare först. Jag blir nästan lite arg över det faktum att jag är den som blir hjärtekrossad och inte han.
Jag har ju till och med gjort mina försök att hitta en annan senaste helgerna, bara för att kunna frigöra mig från honom. Men försöken har gått kasst då de varit halvhjärtade.

Oh well, nu behöver jag inte använda mitt nya p-piller recept och sparar lite pengar. Och jag slipper fundera på hur min kommande halvtidslön ska kunna räcka till bussresor.