En liten uppdatering.
I går avslutade jag saken jag skrev om senast. Jag tycker om honom mycket men det där lilla extra finns helt enkelt inte där. Det kändes ganska jobbigt, men redan idag sken solen. Det blir nog en fin vår.
Idag tog jag tag i det här med att börja motionera. Gick till badhuset (en promenad på ungefär 20-25 minuter) och skaffade medlemskap. Simmade en lagom stund och gick sedan även hem. Följde därefter med mamma och pappa till Maxi och fick halvvägs genom storhandlandet erfara att en banan inte är tillräckligt mellanmål efter att ha rört sig så mycket och ätit frukost till lunch. Nu kan jag förstå att min bror äter som en häst.
Corazon i fredags var, trots dålig uppslutning på dansgolvet, helt fab. Jag fick en ny bekantskap som förstod hur viktigt det är för mig att dansa när det spelas bra musik, att jag inte klarar av att bara stå och glo när jag väntat i månader på lite dans-eufori.
Nu ska jag lyssna på Dead Man's Bones och röja upp det sista stöket i lägenheten inför ny arbetsvecka.
Dead Man's Bones är Ryan Gosling och en annan kille. Andreas som fått mig att börja lyssna, och det gjorde han rätt i.
Idag tog jag tag i det här med att börja motionera. Gick till badhuset (en promenad på ungefär 20-25 minuter) och skaffade medlemskap. Simmade en lagom stund och gick sedan även hem. Följde därefter med mamma och pappa till Maxi och fick halvvägs genom storhandlandet erfara att en banan inte är tillräckligt mellanmål efter att ha rört sig så mycket och ätit frukost till lunch. Nu kan jag förstå att min bror äter som en häst.
Corazon i fredags var, trots dålig uppslutning på dansgolvet, helt fab. Jag fick en ny bekantskap som förstod hur viktigt det är för mig att dansa när det spelas bra musik, att jag inte klarar av att bara stå och glo när jag väntat i månader på lite dans-eufori.
Nu ska jag lyssna på Dead Man's Bones och röja upp det sista stöket i lägenheten inför ny arbetsvecka.
Dead Man's Bones är Ryan Gosling och en annan kille. Andreas som fått mig att börja lyssna, och det gjorde han rätt i.
So if you're crazy, I don't care, you amaze me.
Jag vet att jag är ganska dålig på att uppdatera här. Kanske är det så att jag mest bloggar när jag är känslomässigt instabil? Inte för att jag är värsta superstabil nu, men livet är bra.
Vi har träffats i snart tre månader nu. Jag vet inte vad det är vi har, men vi tar dagarna som dom kommer. Varför stressa upp sig och sätta en etikett liksom?
Folk frågar om jag är kär. Jag svarar att jag inte vet. För jag vet verkligen inte. De få gånger jag verkligen varit det har det varit "wrooom wrooom fjärilar i hela kroppen och jag kan inte sova" och så vidare. Det här är annorlunda.
Kanske beror det på att han är äldre, och inte beter sig som en småkille. Han sa redan från början att han aldrig skulle dissa utan att tala om för mig att han vill sluta och varför. Alltså inget ont i magen när det dröjer ett tag innan han svarar på ett sms. För jag vet att han kommer svara, och till största sannolikhet kommer han till och med ringa i stället för att sms:a. Kanske är det just det, att det är så ickejobbigt, att det är därför jag inte vet vad jag känner. Den där orosspänningen finns liksom inte. Och det är nog faktiskt bra.
De två gånger det varit "wrooom wrooom fjärilar i hela kroppen och jag kan inte sova" har det ju faktiskt gått riktigt dåligt.
Det jag vet är att om han lämnade mig nu så skulle jag bli väldigt ledsen, så visst är det några slags känslor inblandade.
Vi har träffats i snart tre månader nu. Jag vet inte vad det är vi har, men vi tar dagarna som dom kommer. Varför stressa upp sig och sätta en etikett liksom?
Folk frågar om jag är kär. Jag svarar att jag inte vet. För jag vet verkligen inte. De få gånger jag verkligen varit det har det varit "wrooom wrooom fjärilar i hela kroppen och jag kan inte sova" och så vidare. Det här är annorlunda.
Kanske beror det på att han är äldre, och inte beter sig som en småkille. Han sa redan från början att han aldrig skulle dissa utan att tala om för mig att han vill sluta och varför. Alltså inget ont i magen när det dröjer ett tag innan han svarar på ett sms. För jag vet att han kommer svara, och till största sannolikhet kommer han till och med ringa i stället för att sms:a. Kanske är det just det, att det är så ickejobbigt, att det är därför jag inte vet vad jag känner. Den där orosspänningen finns liksom inte. Och det är nog faktiskt bra.
De två gånger det varit "wrooom wrooom fjärilar i hela kroppen och jag kan inte sova" har det ju faktiskt gått riktigt dåligt.
Det jag vet är att om han lämnade mig nu så skulle jag bli väldigt ledsen, så visst är det några slags känslor inblandade.
