...

Måste sluta tänka i negativa banor. Nu. Innan jag gräver ner mig totalt.

Let there be morning.

Poletten föll nyss ner.
Trummisen vars trumslagande sövt mig de senaste fem åren repar ju bara några dörrar bort från oss. The Perishers trummis spelar ju nämligen med flera band, så som Deportees, Phoenix och Cult of Luna. Det sistnämnda repar ju på samma ställa som oss!
Hade jag inte varit en vuxen och sansad 21,5-åring utan en starstrucked sextonåring så hade jag inte varit lika kolugn över det faktum att trummisen i ett av mina favoritband kan ha hört mig spela många gånger.
Coolt I say.

Hyllan.



Jag höll förra veckan på att bli galen när jag skulle sätta ihop den här bokhyllan. Tillslut kom Rebekka och räddade mig. När vi fått ihop den och ställde upp den som det var tänkt att den skulle stå (fem fack hög och fyra fack bred) så stod den och svajade så pass mycket att vi inte vågade släppa taget. Vi vände på hyllan så att den fick stå fyra fack hög och fem fack bred. Det var bättre för då stod den stabilt och den blev lagom hög. Det fanns dock ett mindre problem, den var inte målad på det som tidigare var botten och toppen. Detta löste jag genom att (inspirerad av Ann-Sofie) fästa tapet på sidorna. Det blev snyggt!

Jag ska aldrig mer dricka så jag känner så här.

Idag mår jag som jag förtjänar. Det var kul igår, men tillslut kändes det som om luften höll på att ta slut på Plaza så jag gick hem vid ett.
Skönt gäng, chips, rumpsvett, tryckare till Boyzone's Words på förfesten, dans till Spice Girls på Plaza (var vi tretton igen?) osv. Synd bara att Rebekka sov bort kvällen.

Idag väntar tvätt. Det är på tiden. Är inne på mina fultrosor nu. Alla vettiga tvättider senaste veckorna har varit upptagna.
Ska även söka lite efter en soffa, jag är less på att sitta på balkongmöbeln när jag kollar på tv.

Nu:mat, eller något annat upplivande.

En hyllning till min superkvinna.

Jag har ju som ni säkert vet varit utan internet i ungefär två veckor. På grund av det hade jag över 60 olästa blogginlägg på bloggkoll.se. Idag har jag tagit mig lite tid att läsa några. De jag läste först (förutom de som var uppenbart korta tråkiga inlägg) var Ann-Sofies. Hon har planer på att flytta till Gotland. Jag blev nästan lite tårögd av att läsa det. På ett bra och dåligt sätt. (Nu byter jag form och skriver direkt till dig Ann-Sofie) .
Sjävklart så tycker jag att du är otroligt grym som ändrar riktning hela tiden, jag ser upp till dig för det, men en liten del av mig känner lite vemod. Du är en stor del av mitt Umeå. Du är den som jag kunnat öppna mig mest för där, du är den som tagit ner mig på jorden när jag varit upprörd över andra människors beteenden. Du är nog faktiskt en av de människor som imponerat mest på mig under hela mitt liv. Du är en superkvinna i mina ögon.
Du kan laga massa god mat (det vattnas i munnen på mig när jag tänker på resterna du gav mig en gång), du kan sy (ikväll funderar jag på att använda kjolen som blev lite för kort), du är händig och påhittig som få (du ska få se vad jag gjort med min bokhylla, inspirerad av dig). Du inspirerar mig. Du får mig till och med att orka ösa fastän jag för länge sen börjat längta efter att sitta ner. Teddybears kommer numera alltid få mig att tänka på dig.
Vilken himla tur att Uffe och Fidde behövde en sambo.

Jag hoppas du är kvar en liten stund till i Umeå så jag kan hälsa på dig ute vid havet och se dig strosa omkring i den blå, alternativt den blommiga, klänningen. När du flyttat till Gotland kommer jag också hälsa på, men då behövs lite mer tid och ekonomi.

(Ett litet plus i kanten är dina älsklingar Turbo och Tesla som fått  mig att vara mindre rädd för katter.)

Även om vi inte talas vid så ofta så vet jag att du finns där, min superkvinna.

Hesitate and it's gone.

Jag lever.
Flytten till bästa lägenheten har gått fint och allt som saknas är en soffa.

J hälsade på förra helgen. Det var bra. Jag var med om något världsomvälvande.

Min klippa i flytten har Rebekka varit. Hon har hjälpt mig med diverse saker som att bygga hylla och bära gröna möbler genom halva stan. Tack!

Idag är vädret regnigt och mitt humör år också ganska kasst. Den röda krigaren dök upp så jag skyller litegrann på det. J skulle varit här nu och strykit sin hand över min svank, då skulle säkert all världens problem försvinna.

Nu kommer Sandra snart. Hon ska dricka öl och jag ska inte dricka öl.

(För övrigt: Jag är jävligt less på att höra av mig till folk som aldrig hör av sig tillbaka, så nu ska jag sluta skicka sms hit och dit och så vidare.  Hur svårt kan det vara att skriva några få ord liksom?)

RSS 2.0