This song is about you

Det här sms:et som jag fick av Sofia för någon dag sen beskriver ganska bra hur vi ska fira nyår:

Vi ska till fjällen!
Fest hela kvällen!
Ute och glider i Åre med..Cider!

Imorgon kör vi!


2010's motto:

Våga för att vinna.

At the moment är jag lite mosig. Den regelbundna besökaren har timat nyår. Underbart. Not.
Men, hur som helst så blir det ett kick ass-nyår!
Sofia sitter på bussen från Umeå och är framme om ungefär två timmar och femton minuter. Innan dess ska jag shapea upp.
Imorgon tar vi en tidig buss till fjällen.
Awesome!

Igår var jag förresten på en tillställning på Marité. Det var kul. Jag fick catcha upp lite med Stefan och vi coachade varandra. Och jag var snygg som fan! De bästa komplimangerna är de som kommer från killar som inte har någon baktankte om att få sig något. Så som killkompisar med flickvänner.

Nu väntar lite disk och lite packning.

Gårdagen var helt jävla awesome!
Det var skitkul att dansa till musiken. Kvällen tog dock slut så fort att jag inte hann dansa lika mycket som jag ville.
Ni vet vad man säger, när man har kul går tiden fort. Det kan jag skriva under på.
Kvällens finaste outfit var Emmas, jag kunde inte slita ögonen från hennes paljettklänning.

Förutom två suddiga bilder på utsikten så tog jag inte en enda bild, men jag har vaga minnen av att det var kameror och blixtar lite här och var så inom en snar framtid är vi nog alla taggade på fejjan.

Nu väntar en tur till Carlings för att köpa biljett till morgondagens Mellandagsröj (det blir vitt), kanske en varm fetamacka på Tings och sen jobba vid två.

För att inte riskera att slita ut oss lagom till kvällens Bossageddon så tog vi en filmkväll igår. Det var mysigt. Jag gick och la mig ganska tidigt men väcktes strax innan tre av J (sommarkatten) som ville låna soffan. Han hade varit ute med ett gäng och när de skulle ta nattbussen hem märkte dom att det inte gick några nattbussar. Tydligen hade det varit många människor som tänkt åka nattbuss och jag undrar vad som hände med dom. Jag menar det är ju ganska kallt ute. J hade i alla fall tur och fick sova på världens skönaste soffa.

Idag ska jag kolla in mellandagsrean och se om jag kan hitta en outfit tills ikväll. Jag är så less på alla mina kläder, inget duger.
Kvällen kommer dock inte behöva lyftast av en snygg outfit, jag tror att bara grejen att vara upp i Arctura kommer äga sjukt mycket.

Det här är Arctura (för er som inte har koll på Östersunds byggnader):


Om man bildgooglar Arctura kan man se fler olika färgspel.

Igår tog jag tag i saker och ting och var min egna, plus Fias, wingwoman. Great success! Eller nåväl, för min del i alla fall. Av någon anledning dras upptagna killar till Fia, och såna killar vill vi ju inte ha.
Nu har vi alla fall lärt oss att våga. Vågar man inte kan man inte vinna.

På söndag ska jag göra något för mig väldigt revolutionerande, jag ska nämligen skippa I <3 JD. Jag har varit på Juldiscot sen jag var arton, i år skulle bli femårsjubileum, men jag skiter i't för vi ska nämligen på Lars med fleras tillställning uppe i termosen (även känt som Arctura). Där kommer det spelas musik som jag inte är så bekant med (elektroniskt, dubstep, techno med mera), men det gör inget för det är sjukt bra folk som kommer vara där. En del gamla rävar liksom. Och sen är ju utsikten i sig värd det fina biljettpriset på ynka 100kr (jo, det är lite eftersom allt annat i mellandagarna kostar minst 200kr).
Eftersom jag ändå knappt fått dansa de senaste Juldiscona så gör det inte så mycket att jag missar det i år.
Det känns som ett bra beslut.



Biljetterna är väldigt färggranna, och bara det blir jag sjukt pepp av.

På söndag kör vi!

Tre månader och jag saknar honom förvånansvärt lite.
Det är bra.

Min syster har det inte alldeles lätt i skolan just nu. Det finns tjejer som kan vara riktigt riktigt taskiga mot henne. Det gör så ont i mitt hjärta varje gång jag får höra om något nytt taskigt upptåg de har haft för sig.
Jag blir arg och ledsen och vet inte vad jag ska ta mig till. Det enda jag kan göra är att försöka få min syster att förstå att det blir bättre när man blir äldre. Been there done that liksom.
Ungar kan vara så sjukt hemska mot varandra, och jag förstår det inte. Vad får ett barn att vara taskigt mot ett annat barn? Jag tror att de får med sig det hemifrån på något vis..
Hur som helst så hoppas jag att min syster är stark nog att skita i plågoandarna och umgås med andra schyssta kompisar. Riktiga kompisar. Hon är den finaste lilla människa jag vet, och jag tänker inte låta några småbitchar förstöra henne.

Jag tog för femhundraelfte gången tag i musikbloggen igen.

Sandra tipsar Ylva om musik.

Okej, här kommer en liten redogörelse för helgen som gick.
Fredagen var det ju som sagt Idol-final och chillande.
På lördagen svidade vi om till fina klänningar och dansskor. Jag blev typ kär i klänningen jag fick låna av Sofia. Vi var så sjukt snygga allihopa!
Vi gick på "Klassisk afton" hos Andreas i Lugnvik, en fest där folk lyssnar på klassisk musik, men även kör Jag Har Aldrig och spelar Guitar Hero. Sofia, Ivar och jag tog sista bussen in till stan (vilken vi höll på att missa då vi inte hittade någon busshållsplats) och gled in på O'learys. Där dansade vi tills vi nästan stupade. Och vilken deja vu vi upplevde. Nästa år, då jävlar. Tredje gången gilt, Sofia?
Jag fick erfara sweet lips och det var najs.

Söndagen spenderades med te-hinkande på Pause. På kvällen såg jag världens sötaste lillayster dansa och sjunga litegrann. Fina fina.
Helgen avslutades med nyfallande snö och äventyr. Sofia var ute på äventyr och jag var inne på äventyr. Mitt äventyr fick ett något oväntat slut, men det var faktiskt bra.
Det var för övrigt spännande att känna sig som om man gick i mellanstadiet.

Av någon anledning kunde jag knappt sova i natt. Det började med att jag blev sjukt nojjig när klockan var ganska mycket och Sofia inte kommit hem ännu. Jag tänkte på att det var ganska dåligt bilkörarväder ute och tankarna skenade. Men, det var lugnt. Hennes äventyr höll på ett tag. När hon kom hem vid femish så hade vi tjejsnack. Det var mysigt.
Efter att vi fått prata av oss så trodde jag att jag skulle slockna på en gång, men icke.
Trots en natt med noll sömn så var det värt. Det är mysigt där ute.
Jag lärde mig även att 17-åringar är tillåtet för mig. Om man tar sin ålder delat med två och lägger till sex år så har man gränsen för vad som är lovligt. Man lär sig något nytt varje dag.

Ikväll blir det tidigt i säng. I morgon ska jag försöka lära mig att kliva upp tidigt fastän jag inte börjar jobba försän efter lunch. Jag ska nämligen röra på fläsket!

Vilken helg.
Fet helg.
Nästan noll sömn i natt så jag orkar inte redogöra mer detaljerat.

Här är i alla fall gänget som äger:

Äntligen helg.
Sen jag vaccinerade mig i onsdags har jag sovit oförskämt dåligt. Jag behöver kunna röra mig fritt om jag ska somna, men det går inte med en ond ond arm. Det blir liksom rygg-höger-rygg-vä..nej aj-tillbaka till rygg-osv.
I morse passade jag alltså på att ta en fet sovmorgon.
Ikväll är det klassisk afton (fest) med Birkamänniskorna. Det blir kul!

Jag är sjukt nöjd över att Calle inte vann, jag hade avlidit om han hade behövt sjunga Higher en gång till. Calle är mycket bättre än den låten.

Andreas har visat mig ett ställe där man kan kolla på serier, tvshack.net. Nu kan jag äntligen se fortsättningen på Californication, ta igen True Blood (som svtplay tydligen slutat visa) och Grey's (som kostar pengar på kanal5play).
Och framför allt: Jag kan kolla in min liebling Jason Schwartzmans serie Bored To Death.
Det finns förresten en Jasonkopia i stan, jag har blivit halvt uppmuntrad att ragga på honom, men jag tror jag hellre låter honom fortsätta vara ögongodis. Jag menar, tänk om han är skittråkig och förstör bilden av att han är Jason. Haha.

Nu: Dusch, piff och pepp. Ikväll ska vi äga!

Det här är jag och min nya vän Sofia.
Bilden togs på Corazon, första gången vi träffades.
Vi har alltså bara känt varandra i en och en halv vecka, men det känns som mycket längre.
Det här är Sofias blogg: oldandbony

Jag har äntligen fått rumpan ur och fixat en extern skärm, eller snarare lånat av pappa.
Den är sjukt stor! Jag kommer antagligen försämra min syn en del, i alla fall om man ska tro det där ens föräldrar sa när man var liten om att man inte fick sitta för nära tv:n. Jag borde egentligen veta om det är sant eller inte, med tanke på vad jag jobbar med. Får fråga imorgon.

Förutom att kirra en skärm idag har jag vaccinerat mig. Jag lyckades tima noll kö (i bland har det varit köer utanför bygnaden), så det gick fort. Jag hann alltså inte bli nervös. Tiden får utvisa om jag drabbas av några biverkningar. Än så länge är jag bara lite stel i armen.

Ikväll ska jag ta igen missade avsnitt av True Blood och Grey's Anathomy.
Och läsa alla dessa oläst blogginlägg på bloglovin.

Mitt obloggande beror på en dator som valt att nästan sluta leva, eller snarare en skärm. Nu ska jag försöka skriva litegrann, få se hur långt jag hinner innan skärmen blir svart igen eller börjar dansa disco,
Veckan som gick var en fin vecka. Jag har varit på konsert med fina Birka-elever, blivit raggad på av ett lammkött, kramats, kollat på På Spåret följt av ett parti Singstar, dansat med en cool brud som jag känt i ungefär en vecka men som jag har sjukt mycket gemensamt med, sett nya hunkar, fått en hel öl i knät osv.

Jag började skriva på det här inlägget den femte, nu är det den åttonde. Får se om jag hinner färdigt.

Just nu har jag två saker att säg.

1. Ylva, om du läser det här så vill jag att du ska veta att svar på ditt mail kommer, så fort jag lyckas fixa så jag kan skriva en längre stund. Jag kommer tyvärr inte kunna komma upp till Umeå nästa vecka. Men...

2. ...jag kommer eventuellt spendera varannat veckoslut i Umeå nästa år, så om jag inte hinner/får råd att komma ner till Göteborg så kan vi säkert lyckas tima en Ume-helg. Då kan vi leta nya skillade killar med radhus och jacuzzi ;)

 

Nu publicerar jag medan chansen finns.