Och visst var det så att nån annan har gjort det här förr.

Corazon var awesome. Vi dansade dansade dansade.



Vi stod längts fram på Hästpojken, men jag lyckades ändå inte ta en enda ickesuddig bild.





Igår vaknade jag med blåmärken på både knän och underarmar. Jag tror att de kommer från kravallstaketet, dels fick jag kämpa litegrann ibland för att behålla min plats och sen har jag en tendens att dunka armarna mot staketet när jag diggar





Med blåmärken och stort rött kryss såg mina underarmar inte riktigt kloka ut när jag skulle jobba dagen efter (och långärmat var inte ett alternativt då det varit tjugofem grader i butiken senaste veckan)
Helt värt.

All of your days will be blessed so put on a smile and get dressed.

Jag mår så sjukt illa just nu att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Soffan? Sängen? Ut i friskluften (den otroligt kalla friskluften)? Toaletten?
Kan jag ha ätit för många muffins och grundat för dåligt tidigare under dagen?
Jag hoppas i alla fall att det går över snart för jag vägrar, V Ä G R A R, bli sjuk till helgen.
Peppar peppar.

Igår kollade vi på skräckfilm, eller det var snarare någon slags aliens-fast-ändå-inte-aliens-film med en del läskiga scener och ganska mycket skrämselmusik. Jag kollar nästan aldrig på såna filmer, men om en ung man med härlig bröstkorg frågar om vi ska kolla på skräckfilm så är jag inte den som bangar. Jag menar i den trygga famnen är det inte mycket som är läskigt..


Efter att ha knåpat på det här blogginlägget en stund mår jag inte lika illa. Pew.
Lite te och sen sängen. Imorgon väntar en lång arbetsdag följt av Birka Rockers på kvällen.
Vill du? Jag vill!

Rött.



En gång fick jag vara modell för en dag, eller snarare i någon timma.
Thérèse ville andvända mig i ett skolarbete och jag blev smickrad.

Jag blir förövrigt sjukt sugen på röda väggar igen när jag ser bilden, men jag tror det kan bli lite för mycket i ett så stort rum som jag har nu. Kanske en fondvägg (fastän jag är ganska anti det)?
Hur som helst så ska jag kolla upp lite tapeter, jag har ju blivit lovad en omtapetsering på grund av fuktskadorna som fanns redan när jag flyttade in, och nu börjar jag bli sugen. Pimp my lägenhet.

Take it easy baby, make it last all night.





Fin kväll igår. Vin, ost, kex och frukt med Sofia och Emma. Vi peppade lite smått inför sommarens Storsjöyra. Jag tror den kommer bli hur bra som helst.
I år blir det lätt tredagars. Förra årets yra gick jag ju bara en dag. Det var okej, men när vi under lördagens filmtittande hörde Hello Saferide spela i Badhusparken blev jag lite depp över att jag var för trött för att gå två dagar (den tredje, eller ja, första dagen var jag ju själv rockstjärna). Men i sommar, då jävlar!

Och på fredag, då jävlar! Corazon med Hästpojken och fina människor. Jag ser gårdagskvällen som en förfest inför nästa helg. Som jag har längtat efter Klubb Corazon. Då går vi ner för backen, över torget och älskar älskar den här stan. Det händer inte allt för ofta, ungefär en gång i månaden under vinterhalvåret.
Om det bara kunde bli lite mer vårvinter så skulle det vara så fint ute, med Vinterstaden och allt, men istället är det galet kallt och lite snöstorm.

Nåväl, vår i sinne.
Innan vi vet ordet av är den här på riktigt.

Once in a while you got to burn your lips, keep your feelings alive.

Jag är ganska finurlig. Min lägenhet har de senaste dagarna varit hemskt kall, när jag skulle sova i måndags var det så pass kallt att mina fötter behövde strumpor och min näsa var en liten isbit. Då föddes en idé i min hjärna. När det fortfarande var lika kallt igår så kom jag ihåg idén och gjorde slag i saken. Jag skickade iväg ett litet sms och vips så hade jag någon som kunde värma mig.
Vi tog ett snack också och kom fram till att det här nog inte kommer utvecklas till ett förhållande, men det är nog lika bra för jag var nog mest tänd på själva idén att ha en pojkvän i lägenheten under. Nu har jag en boytoy (hans eget väl valda ord). Jag har dock inte testkört mer än hans läppar.
Jag chillar då jag först var otroligt skeptiskt till att ens inleda något mer, 2009 ekade i mina öron och jag berättade för honom att för min egna skull kanske vi aldrig kommer gå hela vägen. Han vet ju dock en del om den historian så det kan nog fungera bra ändå.
Vi har satt en huvudregel att följa: att alltid föra en öppen dialog om hur vi känner.

Det kanske är dumt och historien kommer kanske upprepa sig, men han är way för bra för att kunna hålla fingrarna ifrån.

Bakishumor.

Jag ger dig inte min morgon
inte min dag
du får nåt så mycket bättre
du får hela jävla Jan.
Hela underbara unika Jan.

Min humor är verkligen på topp idag. Not.
Jag tycker det är hysteriskt roligt att sjunga "Jan" istället för "jag" till Lasse Lindh's Svenska Hjärtan.
Testa det du med vettja.



I've never been so close to the sun.

Igår var jag piffad till tänderna, så pass att jag till och med rakat benen och målat ögonen med kajal (det händer aldrig).
En stund verkade det som om kvällen skulle gå åt helvete då jag fann mig utan sällskap, men som tur var vaknade Sandra och följde med mig för att kolla och lyssna på rockhunkar. Jag blev lite full, eller mer än lite. Vet inte vad som är grejen, men jag är hemskt lättpåverkad sen en tid tillbaka.
Vi hade sjukt kul och jag lyckades få Sandra att dansa med mig till "min" musik, trots att dansgolvet var näst intill tomt. Det är en bedrift.


Det hände äntligen något. Lite löjligt bara att det skulle hända just den fjortonde februari, men det var inget vi (eller i alla fall jag) var medvetna om vid tidpunkten.
Nu har jag dock ingen aning vad som kommer hända, men det är ganska fint med ovisshet. Lite spännande sådär.


Otroligt fint väder idag, men jag är för bakis/osoven för att ta vara på det så jag hänger med bland andra Jason Schwartzman. Har sett första avsnittet av Bored to Death, so far so good.

Nu är det dags att återta soffläge.

On the weekends we try to get our share of excitement and of fresh air.

Helg.
Jag var ute på äventyr och blev otroligt generad, men på ett komiskt vis. Jag är ju ingen groupie, men det kunde ju inte kvinnan i receptionen veta. Kul grej i alla fall.

Andra saker som helgen bestått av är massa hängkvällar hemma hos mig med fina människor. Tre kvällar i rad.
Igår lyssnade Rebekka och jag på gamla rockballader medan vi väntade på att herrarna skulle ta sig ner på stan.

Fina Marie sitter nu på ett tåg till Göteborg, så fredag och lördag kväll var som tillägnade henne. Alkohol-less som jag är var jag alldeles för trött och seg för att följa med Fia och Marie för att svänga våra lurviga, men jag var i alla fall en god värdinna.

Melodifestival. Jag diggade, förutom Salem såklart, Anders Ekborg mest. Pain of Salvation var fint, och hunkigt.

Söndag och promenad med grannen i vintersolen.
Telefondejt med Ann-Sofie, som gjorde mig varm om både öra och hjärta.
Kväll med muffins och Glee.


Imorgon ska jag till Gå och Löpkliniken för att se om de kan hjälpa mig med mina hälar. Jag är vid god tro och hoppas att jag inte blir besviken. Det är sjukt jobbigt att ha problem med hälarna, så pass att jag ligger och oroar mig inför framtiden när jag egentligen borde sova. Jag menar fötterna är så viktiga i vardagen, så jag hoppas verkligen att det bara är en fas jag går igenom och att jag kan få bra hjälp. Som sagt, vid god tro.

Nu: sova säng.



Promenad i fint vinterväder.





Single ladies?

Igår fick jag årets första nummer av Galago. Bläddrade igenom lite snabbt då jag var hemma på lunch och fick det jag misstänkt ett tag bekräftat. Jag har hört helt fel!
Men jag är inte den enda som missuppfattat Beyoncé.
Se här:






Låten är inte lika mycket girlpower längre.

Och dom säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland genom en iskall vinter.

Vinter vinter vinter.


Det är lite störigt att jag tänkt lite för mycket på honom senaste kvällarna. Jag försöker dock skaka av mig tankarna och påminna mig själv om att det är 2010 nu, ett nytt år som inte kan associeras till honom what so ever, till skillnad från 2009.
Kanske är det fjärilarna i magen och att jag känner mig som en fnittrig tonåring av och till som gör att jag börjat tänka på honom igen. Som att jag blir rädd att släppa ner garden, och att detta beror på att jag aldrig någonsin innan honom lät någon komma mig så nära in på skinnet. Jag kanske är lite skadad, och inte bara på det sättet som jag tidigare diskuterat med tjejerna (sådär ja, jag lyckades klämma in lite humor i det hela).
Nåväl, 2009 lärde jag mig i alla fall att det är allt eller inget som gäller i hädanefter.


Nu vill jag ha vår vår vår, med eller utan fjärilar.

Vill du, vill du, vill du?




Sofia och jag firade två månader i helgen.
Vi firade med att använda vår kvinnliga list för att fixa så att kvällen skulle flyta på så smidigt som möjligt. Vi smög och tisslade och tasslade.
O'learys vakt i lördags borde få dagens ros av oss.
Birka Rockers fick stå för kvällens första urladdning, och sen ägde vi det lilla dansgolvet som är alldeles för litet.
Andy gjorde oss sällskap när vi drog från birkafolket till larrys.
Och just det, kvällen startade med tacomiddag hos Emma med henne och Sara. Myspys.

Sofia sjöng med sitt Old And Bony.
Det fanns en tid då jag trodde jazz var dåligt, men all jazz är inte dålig har jag lärt mig de senaste åren.


Jag fick en ursäkt från ett gammalt "högstadiespöke". Den var dock onödig med tanke på att hela "snabbis"-grejen var ganska lame och något som jag mest tyckte var pinsamt då när jag var fjorton, i efterhand är det ju bara komiskt. Jag är medveten om att nästan ingen av mina läsare har den blekaste aning om vad jag menar, men Rebekka bör minnas.

Idag är jag öm och stel i nacke och axlar. Jag nästanheadbangade till Rage Against The Machine på larrys dansgolv. Mixen på det dansgolvet är helt galen, men bra. Hoffmaestro, Håkan, GaGa, RATM, Journey, Queen, Black Eyed Peas osv.

Nu ska jag ta en alvedon och krypa ner i sängen. Mamma tycker att jag ska ta något muskelavslappnande så att jag kanske vaknar med mjukar nacke imorgon. Ibland lyder jag min mamma.

RSS 2.0