Och dom säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland genom en iskall vinter.

Vinter vinter vinter.


Det är lite störigt att jag tänkt lite för mycket på honom senaste kvällarna. Jag försöker dock skaka av mig tankarna och påminna mig själv om att det är 2010 nu, ett nytt år som inte kan associeras till honom what so ever, till skillnad från 2009.
Kanske är det fjärilarna i magen och att jag känner mig som en fnittrig tonåring av och till som gör att jag börjat tänka på honom igen. Som att jag blir rädd att släppa ner garden, och att detta beror på att jag aldrig någonsin innan honom lät någon komma mig så nära in på skinnet. Jag kanske är lite skadad, och inte bara på det sättet som jag tidigare diskuterat med tjejerna (sådär ja, jag lyckades klämma in lite humor i det hela).
Nåväl, 2009 lärde jag mig i alla fall att det är allt eller inget som gäller i hädanefter.


Nu vill jag ha vår vår vår, med eller utan fjärilar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0