This song is about you

Idag har min svank skrikit av smärta men resten av jag har mått prima ballerina, eller nästan i alla fall.
Ikväll har jag kollat på Idol. Mina favoriter av tjejerna är Loulou, Alice, Sepideh och lite Yazmina (mest för hennes ögon).
Jag hoppas blondinerna åker ut, fast Anna kan få stanna trots att hon inte var så bra ikväll.

Nu är det inte många dagar kvar tills jag sätter mig på planet till Östersund, jag önskar dock att det redan var fredag.
Jag hoppas att det  inte blåser så mycket då förresten, för det är dödsångest deluxe att åka litet pluttigt propellerplan vid hård blåst kan jag säga.

Mamma bokade en tid åt mig hos Anna-Maria på fredag, så snart kommer mitt hår leva igen. Jag hade tur att hon hade någon ledig tid med så kort varsel. Anna-Maria är den bästa frisör jag någonsin haft. Förra hösten tyckte jag att mamma och pappa kunde kidnappa henne och ta med henne hit, det tyckte inte dom var en så bra idé.

Jag har insett att antingen så består min blogg av sentimentalitet och sånt eller skrivande om vardagssaker. Yupp, så är det. Nu avslutar jag dagens skrivande.

Dagens låt: Laakso- England
Från Västerbron och Vampires EP'n, den vi fick på Klubb Corazon för snart ett år sedan.

Efter att vi fixat på Verket igår var mina planer att följa med folk ut på fest. Planerna grusades dock av att jag var alldeles för trött, somnade nästan på bussen hem. Jag tog vara på tröttheten och gick och la mig innan tio. Då jag drabbades av en massa tankar tog det dock en bra stund innan jag somnade.

Vaknade på bra humör och med pepp för dagen. Humöret svängde dock litegrann vid lunchtid då jag tyckte det kliade alldeles för mycket på hjässan. Efter att ha kammat och pratat med apoteket så verkar det i alla fall lugnt. Det kliar antagligen för att jag blivit torr i hårbotten av lusmedlet plus allt kammande. Mitt hår mår ju som ni läst innan inte allt för bra just nu. Köpte återfuktande gel för hårbotten samt två nya luskammar. Tänkte fortsätta kamma ett tag till. Om jag hittar något kryp så blir det till att börja om från scratch.

Jag vet att vissa kan tycka att väder är ett tråkigt ämne, men hur som haver så måste jag bara säga att vädret är skitfnt idag. Trots världens blåst så blev jag pepp av att promenera. Tack vädret!

Jag ska förresten försöka blogga en dagesn låt varje dag, för att tipsa Ylva (och er andra) om musik som jag gillar.

Dagens låt idag är Parken- Jag Har Varit Vilsen Lisa.
Parken kommer för övrigt till Pop Up den första november, likaså Hello Saferide och Markus K.
Jag hoppas att Jennie kan komma då också.

Trots att jag borde börja blöda typ nu så ska jag försöka vara mer pepp denna vecka. Det blir nog ganska lätt eftersom jag längtar till veckoslutet. Jag kan tänka mig att hösten är skitfin ute vid huset i Sandnäset. Appropå huset så berättade mamma att det blåser så mycket att grannarnas studsmatta (ni vet en sån där stor) hade blåst ut i Storsjön. Min familj bor alltså så nära vattnet att vinden orkar släpa med sig en studsmatta på cirka 90 kilo ut i vattnet. Det ni.
Om jag förstått det rätt så har Jessica dragit till huvudstaden, synd, men det betyder all tid (förutom den med familjen) till dig Rebekka ;)

Det var allt för idag, gott folk.

Tim och jag drog på Popterror igår.
Aldrig tidigare har jag fått dansa till Editors och Death From Above 1979.
De blandat med gamla "klassiker" som Säkert! och Florence Valentin gjorde min lycka näst intill total.

Nu: jobb
Sen: fixardag med öl på Verket.

Idag är jag så äckligt pre-mens så ni förstår inte.
Det är fel på allt.
1. Mitt hår mår bajs, sen den där jävla lusbehandlingen.
2. Mitt hår har en jävla bajs-längd i nacken. Skulle antingen behöva vara längre eller kortare.
3. Jag känner mig ensam.
4. Jag saknar mamma.
5. Jag saknar Rebekka, Jennie, Jessica. Och Ylva. Och Andy.
6. Jag saknar gamla tider.
7. Ingen verkar vilja följa med mig på Popterror imorgon. Ännu en anledning till att sakna ovan nämnda människor (samt resten av sommar 07-gänget.)
8. Det kliar.

Jag har faktiskt lyckats boosta litegrann idag ändå. Jag har shoppat. Tänka sig, man kan köpa lycka.
Jag har äntligen hittat en spetsklänning, och inte var den dyr heller. 300kr.
Det är ganska bra för mig att prova kläder i provrum som har speglar där man kan se sig själv från alla vinklar, för då inser jag att jag måste sluta vara en tönt. Min kropp är bra.
Finaste skorna hittade jag på Skopunkten. Bruna finskor. Passade även på att köpa ett par stövlar.
Köpte intensivtoning, så snart mår mitt hår kanske lite bättre. Ska köra lite inpackning imorgon kväll (eftersom jag fortfarande inte lär ha hittat någon som vill följa med på Popterror) och kanske även färga det då. Om jag vågar göra det själv, har alltid haft andra som gjort det åt mig. Om jag inte vågar ska Ann-Sofie få hjälpa mig på söndag då vi ska plugga.

Nästa helg råder jag bot på saknaden, för då följer jag med pappa hem till det fina huset vid vattnet.

I natt när jag inte kunde somna så började jag tänka på B. Jag började komma ihåg en massa. Framför allt hur otroligt jävla (ny)kär jag måste ha varit. Jag fick ju till och med en idé om att flytta till huvudstaden och sälja SvD där (för det fanns nämligen en sådan möjlighet när man jobbade på SvD i Östersund) bara för att kunna vara med honom..
Han fick även se mig gråta, vilket många inte fått.
Och jag fick honom att tapa aptiten (på det bra sättet).

Det där med tappandet av aptiten har jag skrivit om alldeles för många gånger nu.
Nu vill jag bara skriva att jag tycker jag är värd ett sms eller ett samtal nästa vecka. Ett förslag om en liten fika eller så.
För han betydde så mycket och jag vill veta hur han har det.

En dag tror jag det kommer dyka upp en ny B, en som kommer stanna lite längre.
En som jag kommer vilja göra nästan vad som helst för.

Jag har för övrigt märkt att jag har stängt av hjärtat litegrann. Eller rättare sagt så slår jag inte på det i onödan.

Ska jag behöva gå till Ica och köpa något onyttigt?
Eller så gör jag te, fast sötsuget är extremt stort. Ni anar inte.

En stund senare: det blev ostkrokar.

Lilla Johan, Idol, är så söt och charmig att jag dör!

Och Kenneth sen, dreggel! Jag fyller år den fjärde november, hint.
Men neej, han åkte ut.

Imorgon, innan jobbet, kanske det blir lite letande efter bra klänning. Helst vill jag ha en svart spets-klänning, men ingen av de inte så dyra affärerna verkar ha någon.

Nu back to Idol.

Okej, jag simmade inte idag. Behövde någon timma till med sömn då lördagsnattens brist fortfarande satt kvar.
Jag har dock varit ganska nyttig ändå, för jag gjorde god Quinoasallad till middag, och jag gick hem från jobbet. Det ni.

På jobbet idag ringde jag head office. En sak kan jag konstatera, brittisk engelska låter verkligen snyggt. Jag tror, eller snarare vet, att snubbarna där borta som vi ringer då och då inte är särskilt snygga, men låter snygga det gör dom.

Mina axlar/min nacke är för övrigt ganska döda. Jag är i desperat behov av massage.

När jag ser bilder som denna blir jag otroligt peppad på att skära ner på alkoholen samt simma och träna mer.
De tre senaste åren (ganska precis sen jag fyllde arton) har jag gått upp säkert 10-15 kilon.
Till en början var det ju bra, eftersom jag innan var en så kallad benget, men nu börjar det bli lite för mycket. Det enda positiva just nu är väl kanske de avgudade brösten, men de får snart ta och ge sig de med. Jag har nog med ryggproblem som det är (ännu en anledning till att träna mer).
Eftersom jag måste ta och vända tillbaka på dygnet så passar det ju utmärkt att simma imorgonbitti, och för en gångs skull så är jag inte småsjuk.
Nu säger jag god natt gott folk.

Fotot har Thérèse tagit.

Detta inlägg skriver jag mest för att bryta följetongen om herrn. No more om honom, eller i alla fall på ett tag.

Ikväll är det fest. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska festa nyktert eller ej. Time will tell.
Om jag dricker så blir det inte så mycket eftersom jag tagit en allergitablett då det kommer vara katter närvarande på festen.
Jag har i alla fall köpt en klänning. Helt otroligt att jag har pengar kvar när det snart är dags för löning.

Ann-Sofie och jag kollade på Livet Är Underbart igår. Världens finaste film. Jag älskar första halvan för hur Guido charmar sin blivande fru, andra halvan är trots sin dysterhet även den upplyftande.
Det som  blir mest jobbigt är när man inser att detta faktiskt hänt på riktigt, kanske inte just Guidos historia, men hela Förintelsen.

Booty-sms i natt igen. Varje helg. Han ger inte upp.

Nu ska här piffas.

Idag köpte jag Cosmo. Ett impulsköp då planen egentligen var att köpa Polly. Jag ströbläddrade litegrann och hamnade på horoskopsidan.
Jag läste mitt horoskop, följande rad fick mig att utbrista något i stil med "Men va fan?! Är det här ett skämt?":
"Singel? Gammalmodiga Merkurius vill att du ger ett ex en andra chans runt den 6:e."
Nu är han ju inte direkt ett ex, men något i den stilen är han ju.
What's up liksom? Räcker det inte att min hjärna redan är lite hookad, måste mitt horoskop se ut så där?
Detta var dock inte allt, för på sidan efter stod det om männen. Följande fanns att läsa i hans tecken: "Lustfyllda dagar: 3:e, 4:e, 20:e"
Ni kan ju gissa om min fantasi skenade. Kommer något hända den 3:e? Kommer han sen några dagar senare böna och be om att vi ska försöka igen?

Jävla knäppis-horoskop.

Jag måste sluta låta kvällarna/nätterna "get to me".
Och jag måste framför allt försöka låta bli att blogga vid dessa tillfällen.
Och jag måste få det ur hjärnan.
När läraren på fotokursen ikväll sa "nyår" så skenade mina tankar iväg.
Rebekka säger dock att det inte är så konstigt, att just "nyår" får mig att tänka.
Sant.

Se, nu gör jag det igen. Låter kvällen "get to me".
Fiffigt att man kan stryka över det man skriver.

För övrigt så är jag ganska "kärleks"krank just nu, men samtidigt är jag rädd för att få löss (huvud. inga jävla crabs) igen så det där med tillfälliga förbindelser känns jävligt långt bort. Ja, jag tror verkligen att jag fick lössen så eftersom man måste vara tillräckligt nära någons huvud tillräckligt länge.

Jag har hittat en jacka nu, på HM, men eftersom jag glömde checken på 50kr och kupongen som ger 10% rabatt på valfri höstjacka så fick jag lov att hänga undan den och vänta tills imorgon.
Enda kruxet är att om jag köper jackan så kan jag inte hämta min röda skönhet (basen) från reperation försän nästa vecka då pengarna inte räcker till båda.

När Filip och Fredrik har slutat leka i rutan ska jag nog försöka sova.

Vad fan hände med att jag aldrig mer skulle höra av mig till honom? Det sista jag gjorde förra året var ju att deleta hans nummer från min telefonbok.
Sen så helt plötsligt ska han till Umeå och jag tipsar honom om Scharinska mest för att kanske öka chansen att få träffa honom.
Jag har hjärtklappning, men jag tror nog att det mest beror på blodsockerfall för jag har ju egentligen gått vidare för länge länge sen. Enligt Laakso så kommer jag få känna pirret (det där riktigt stora som får en att tappa aptiten) igen i början av år 2010, så jag kanske inte helt borde lägga av med casual sex.
De har för övrigt förföljt mig idag, blodsockerfallen alltså (inte Laakso), eller ja, det jag tror är blodsockerfall.

För övrigt så planerar jag att vara vit till helgen. Jag kände redan i söndags att det var dags för en vit helg. Nu när jag har planer på att inhandla en ny höstjacka så kommer jag ändå inte ha råd. Jag är hellre varm i en jacka hela hösten än varm en kväll på alc.

Nu är det dags för sängen snart, fast jag kommer antagligen inte somna försän efter ett typ. Jag har vänt på dygnet den senaste tiden. Imorgon ska jag i alla fall plugga italienska med Ann-Sofie vid nio, så då har jag en anledning att kliva upp.

Bakgrunden till detta utdrag är en massa bootycalls och sms jag fått de senaste veckorna.


Sandra säger:
nu gäller det bara att inte vara full och kåt om han är i närheten, för då finns risken att jag faller dit. Men då måste jag veerkligen vara full och kåt. Totalt desperat
rebekkharific/ säger:
haha
rebekkharific/ säger:
skön du är
Sandra säger:
ja, tydligen tycker ***** också det
rebekkharific/ säger:
men lol på dig!
Sandra säger:
haha, där fick jag till det
Sandra säger:
det är mer än vad ***** nånsin kommer få
Sandra säger:
haha, fan förlåt
rebekkharific/ säger:
haha åh sandra. du är bra nog härlig du

I övermorgon är det Sthlm och Jennie och Autisterna. Oh yes! Soon baby, soon.

Jag har ett otroligt stort Laakso-sug. För snart två veckor sen fick jag höra litegrann från Popaganda över mobilen, men ljudet var kasst.
Ge mig Laakso live, typ nu. Eller så kanske Pop Up kan ta och boka dom när de ändå har bokat herr Krunegård?

Ikväll börjar fotokursen. Det är spännande. Förhoppningsvis kul att träffa lite nytt folk också.

Eftersom jag inte skrev något om våran lilla illaluktande fest i lördags så kommer här en liten sammanfattning i punktform:
- Vi köpte alldeles för mycket mat, men som sagt: man ska inte vara snål.
- Det var mumma.
-Trevligt sällskap.
-Lasses blandskivor var ljuv musik för öronen.
-Vi har en ny schysst granne som bjuder på Jäger.

Jag lärde mig att:
-Det räcker inte med att bara kolla om någon har skor inne hos sig själv när man drar, för de kan hänga jackor och kavajer på klädhängaren som blir inlåsta.
-Om man ska röja lika mycket som jag och Ann-Sofie gjorde på NH så ska man inte ha en axelbandslös topp på sig.
-Det är oartigt av polacker att säga "nice skirt, nice legs". Enligt mig själv klockan 01.15 en söndag morgon i alla fall.
-Portarna på Historiegränd låses runt 22.00 och har inte öppnats strax innan två, så det är ingen vits att försöka vara snäll genom att lämna ett paraply i någons brevlåda.

Det var väl ungefär allt.


Jag har de senaste dagarna insett att jag skulle behöva en man i mitt hushåll.
Denne skulle kunna luskamma mig samt fixa proppen i mitt avlopp (duschen).
Och tillfredsställa andra behov (eftersom jag aldrig mer tänker ha casual sex då jag insett att jag antagligen fått lössen på så sätt).

Jag är oförskämt pepp inför att plugga Italienska och Digital fotografering och redigering, som börjar nu i veckan.
Jag är även ganska pepp på att plugga Psykologi med inriktning mot sexologi 30hp. Funderar verkligen starkt på att utbilda mig till sexolog, tänk, då får jag prata en massa om sex. Jag är bra på att prata och sex är ett kul ämne. Kan det bli bättre?
Om jag förstått det rätt så kan man antingen läsa sjuksköterska, psykolog eller socionom och sen gå vidare därifrån. Då jag vill känna på det hela först så känns ovannämnda kurs som en bra grej. Läsa den och sen kanske gå vidare med socionomprogrammet.
Den enda grejen är att kursen är lokaliserad i Göteborg. Men eftersom den antagligen bara startar på höstterminer så finns det ju en del tid att fundera. Jag valde ju mellan Göteborg och Umeå när jag skulle börja läsa Lärarprogrammet, så det skulle inte sitta helt fel med ett år i götet.
Nu behöver jag ju inte heller känna att jag inte skulle känna någon där, eftersom Ylva flyttat dit.
Ett annat alternativ är att kolla upp om liknande kurs finns i Trondheim, fast norska är ju inte det lättaste att förstå, men någon gång vill jag verkligen leva i den staden.

Så där ja, lite funderingar så här på söndagskvällen.

Det har varit en bra helg. Fast det finns en grej som gnager litegrann, som stör mig, men jag är för feg för att ta upp det. Jag hintade dock litegrann igår. Det är när sånt händer, eller snarare inte händer, som jag saknar Jennie, Jessica och Rebekka. Någon som jag kan berätta för precis hur jag känner och som skulle komma ihåg att bjuda med mig. Nu tog jag nästan upp det ändå, här i bloggen.

Jag längtar så otroligt mycket tills fredag. Jag behöver verkligen min (och Jessicas) Jennie.

 För övrigt kanske jag har en liten plan, en plan för livet (eller en del av livet).

Jag drack tre öl igår. Jag blev mer påverkad än jag borde, det berodde till största sannolikhet på att jag bara åt några nacho-chips till middag.
Jag hade i alla fall kul. Roligast var killen som visade massa trolleritricks med en femma (eller flera femmor). Jag var totalt fascinerad.
Nu ligger det pommes under mitt soffbord.

Ikväll ska vi äta surströmming, och jag måste erkänna att jag inte är så pepp. Jag får försöka bygga upp peppen, det är ju trots allt några som ska bli av med sin surströmmingsoskuld ikväll.

Jag fick en ny vän på facebook idag. Eller en gammal vän. Eller en gammal flamma (om jag ska erkänna så kändes detb litegrann i bröstet, måste han vara så fin?).
Jag har nyligen hittat en låt med den perfekta refrängen för det som hände.
Black Kids- Hit The Heartbrakes.


Fan, jag måste ju städa om vi ska vara här. Jävla skit att Lasses allrum är "sunkigt som fan".
Off we go.

I morse drog jag mig för att duscha och utföra den dagliga luskammningen.
Tillslut stod jag där, våt och naken, och förde kammen mot hjässan. Drog ett djupt andetag och började kamma. När jag dragit kammen genom håret några gånger började hoppet bubbla inom mig, än så länge hade jag inte sett en enda liten bäbislus. När det gick upp för mig att jag kammat igenom hela håret grundligt utan att hitta en enda lus så gav jag av ett litet gjädjetut. Om jag ska vara ärlig så började jag nästan gråta av lycka (det skyller jag på hormonerna som just nu förstärker alla känslor).
Nu gäller det bara att fortsätta kamma och hoppas på att jag har sett nog av löss för denna gång (för alltid). På måndag är det dags för återbehandling.

För övrigt föll jag litegrann under Idols fem sista minuter.
Jag hoppas att killen åker ut snart, så att han kan fortsätta göra sin egen musik.

That's all, ikväll måste jag sova i tid.

Ibland räcker det inte med att man blöder, ibland ska man vara blödig också.
Igår till exempel när jag såg en trailer för The Notebook (skulle kolla på film jag fick med Cosmo) så blev jag helt tårögd. Av en fjuttig liten trailer. Nog för att jag sett filmen några gånger och kan handlingen utantill, men ändå.
För ungefär tjugo minuter sen kikade jag på början av Jersey Girl som visas på trean. Efter cirka femton minuter dog mamman i barnasäng. It broke my heart och nu är jag blödig som fan. Tar dock vara på detta och lyssnar på lite musik som nästan bara passar när jag är blödig. Just nu Paolo Nutini, sen blir det Jeff Buckley och eventuellt Tim Neu eller kanske The Perishers (Let There Be Morning-skivan). Josh Rouse´s Sad Eyes är ju också en väldigt bra gråtlåt. Och Kents Utan Dina Andetag. Det är bra att öppna fördämningen ibland.
Förut hade jag en mp3-spelare som endbart innehöll sov/gråt-musik.
Sovmusik är oftast samma sak som gråtmusik för mig. Jag vet inte varför, men jag somnar tydligen bättre om jag är lite emotionell.

Helgen nästa vecka kommer bli en höjdarhelg, i Stockholm. På fredag ska jag äntligen få träffa Jennie. Vi ska passa min syster på dagen, om mamma och pappa går med på det så blir det Junibacken.
På kvällen spelar Autisterna på Debaser Slussen. Jag kan inte få nog av dom. Jag är grymt pepp!
De ska även spela här i Umeå senare i höst.

På lördagen ska jag på bröllop, så dår får jag äntligen använda den där klänningen jag köpte i slutet av Juni (finns bild här på bloggen). Ett annat plus är ju att jag får träffa hela familjen samt fastrar, kusiner och kusinbarn.

Nu ska jag försöka vara effektiv och städa kylskåpet.

Uäck! Jag har hårlöss, eller ja, snart är de förhoppningsvis ett minne blott.
Tack till Ann-Sofie som tog på sig att luskamma mig samt smörja in mitt hår med grejs (som ska vara i hela tolv timmar).
Vilka monster, ni skulle ha sett moderskeppen.
Jag kunde ju inte riktigt förstå varifrån jag fått dem, eftersom jag varken lånats folks mössor/hårborstar eller varit särskilt intim med någon den senaste tiden. Kvinnan på Apoteket sa att man kan bli smittad på bussen. På bussen!!
Hädanefter cyklar jag vart jag än ska.

Jag hoppas att håret inte tar allt för mycket stryk av medlet. Det är pretty starkt så att säga.

På grund av mens blev lusproblemet hundra gånger större så jag började nästan grina i telefonen när jag pratade med mamma. Som jag ville att hon skulle komma hit.
På onsdag kommer pappa i alla fall och om lite mindre än två veckor får jag träffa la familia för vi ska till huvudstaden på bröllop.
Jag hoppas även på att få träffa Jennie då.

Ikväll får jag roa mig med film, eller så borde jag läsa lite bok.