This is where the summer ends.

Det har varit en bra helg. Fast det finns en grej som gnager litegrann, som stör mig, men jag är för feg för att ta upp det. Jag hintade dock litegrann igår. Det är när sånt händer, eller snarare inte händer, som jag saknar Jennie, Jessica och Rebekka. Någon som jag kan berätta för precis hur jag känner och som skulle komma ihåg att bjuda med mig. Nu tog jag nästan upp det ändå, här i bloggen.

Jag längtar så otroligt mycket tills fredag. Jag behöver verkligen min (och Jessicas) Jennie.

 För övrigt kanske jag har en liten plan, en plan för livet (eller en del av livet).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0