Om att bli raggad på (och att även ragga lite själv).

Helgen som var var ganska så fab.
Men jag var med om två mer eller mindre traumatiska ragg-försök.

1: Fredag kväll. Gänget och jag sitter vid ena halvan av ett stort bord där ett annat gäng med lite högre medelålder än oss ockuperar andra halvan. Snubbe ur andra gänget börjar ragga, hans "samvete" påpekar att han är gift, jag menar att jag absolut inte raggat på honom men det bitchiga "samvetet" vägrar såklart tro att snubben i frågan är boven i dramat. Hur som helst, jag vänder ryggen mot snubben och pratar med de mina. Snubben fortsätter att pocka på uppmärksamhet om och om igen.
-Du är snygg.
-Ja, men du är gift.
-Men om jag säger så här: jag är chef till niohundra, vad säger du då?
-Du är fortfarande gift.

Tillslut fick jag nog och Fia föreslog käk.


2: Lördag kväll. Jag har tappat sällskapet och sitter ensam vid ett bord och messar då en väldigt ung kille frågar om han får slå sig ner. Jag tänker att vad fan, jag är ju ensam så jag kan lika väl vara social med ett lammkött en stund.
- Men du, hur gammal är du?
- Jag fyllde arton förra veckan.
- Shit, hur gammal tror du att jag är?
- Jag skulle gissa på 22.
- Haha, bra gissat, det stämmer.


Konversationen fortsätter och efter en stund säger han något som för mig att tappa hakan:
- Alltså, jag har ju flickvän, men min pappa där borta...
- Ursäkta?!
- Ja alltså, ni behöver ju inte pippa...


Jag flyr chockad fältet. Pappan var typ äldre än min egen pappa.


Misären vägdes dock upp någon timma senare av någon som fick heta "Snygg" i min telefonbok (och det var dessutom jag som skötte första delen av raggandet där, poäng till mig).


Little Lion Man.



Igår när jag skulle välja outfit för kvällen insåg jag att jag kunde klä mig lika som Fia, så för att ha lite kul drog jag på mig svarta kjolen, vit t-shirt och mina guldpiloter. Andreas, som inte fattade alls vad vi menade när vi sa "Men ser du inte nåt?", fick föreviga oss på bild.
Jag svidade sen om litegrann, för det är faktiskt mest bara töntigt att klä sig exakt likadant.

Vi kör tvådagars i helgen så snart ska jag testa outfits igen. Kanske kommer jag ihåg att använda kameran mer ikväll.

För övrigt är jag helt betuttad i Mumford & Sons.

It rains a lot this time of year.



Idag har Östersund bjudit på regn i massor. Så pass mycket att det börjat regna in i mitt hem. Det är dock ingen större katastrof just nu, men jag förstår ju varför silverfiskarna håller till i just det hörnet. Tur att jag inte tapetserat om än, för precis som jag trodde skulle fuktskadan "blomma" igen.

Jag gjorde en god gärning idag. Min granne skulle på bal, så jag erbjöd att låna honom ett paraply (jo, för mina fördommar om att killar inte äger paraplyn visade sig stämma in på denne unge man) och jag blev kanske dagens hjälte.

Kvällen har innefattat Så Ska Det Låta (som var ganska lame idag) och film. Filmen var The Marc Pease Experience och största anledningen att vi hyrde den var för att Jason Schwartzman innehar huvudrollen. Den var dock inte så sjukt bra, helt okej, men inget som klår Wes och Jason i samarbete.





Snygga glajjor, dock lite för stora för min lilla näsrot. Om dom fick välja själv så ville dom vila längre ner på min näsa, precis ovanför "vingarna". Jag funderar dock ändå på att slipa in mina styrkor, men då blir det nog solisar för mina ögon kommer se löjligt små ut.

Nu ska jag sova. Jag har måndagsfeeling i kroppen, det var ju nyss helg. Helt dagavild. Imorgon ser dock prognosen bra ut. Vädret ska tydligen vara perfekt på eftermiddagen och kvällen, så jag hoppas på grillning och öl..

God natt!


Det där med smulor och kakor.

Igår pratade Fia och jag länge om det eviga ämnet killar/män/pojkar och relationer till dessa.
Ämnet går att analyser i oändlighet.

En fråga som vi ställde oss var varför vi hellre behåller smulor av något än tar chansen att få en hel kaka.
Att vi tänker "Men om det blir något med X nu kan jag ju inte fortsätta träffa Y."
Y som vi aldrig kommer få fullt ut, Y som vi aldrig kommer bli "vi" med.

Jag vill dock tro att den dag den person som vi verkligen känner galet pirr i magen för dyker upp så kommer vi inte tveka, vi kommer lämna smulorna Y för att kunna njuta av hela kakan X.
Vi måste dock se till att inte avskärma oss från chansen att låta X komma in. Vi får inte bli för fästa vid Y, vilket vi ofta blir.
Så, vi kan alltså ha kul med Y, men måste vara lite försiktig så Y inte förblindar oss för andra godbitar.
Deal?


Cause then I´ll put my runningshoes on and I´ll run, run, run.

Igår kväll fick jag den lite galna idén att kliva upp tidigare idag än vanligt för att ta en morgonpromenad. Jag failade dock då jag inte somnade i tid och därför hellre sov så länge jag kunde. I morgon är jag dock fast besluten om att ta mig upp för en liten motionsrunda. Jag är ledig och därför räcker det om jag kliver upp circus åtta.
Idag när mamma och jag kikade runt på stan och jag testade en del jeans fick jag lite motivation. Jag lyckades nämligen knäppa knappen på ett par 29:or. Det var säkert tre år sen jag sist kunde göra det. Själva gylfen gick det dock sådär med, men hade jag orkat kämpa lite mer så borde det ju ha gått, för knappen är ju det svåraste.
Mina ben behöver ju 29:or, då större storlekar för det mesta sitter slappt under rumpan.

Så planen är typ att lyckas knäppa ett par 29:or lite lättare, alternativt 30:or.
Jag försöker också få tag på Cheap Monday's High Tower eller Skyskraper, helst svarta. Om någon har något tips vore jag tacksam.





The summer is just another summer and your lover is just another lover .

Jag har varit lite frånvarande från bloggen. Jag har dock varit på väg att blogga tre dagar i rad, men då har blogg.se sett skumt ut (det ser fortfarande skumt ut, men jag kör ändå).

Jag var i Umeå över Valborg/Första Maj samt dagarna innan. Dagarna innan var mest bara jobb, men helgen var bra. På Valborg var K och jag ute på landet och grillade samt hängde i en lada. Vi var ganska trötta och kalla så trots att det var gemytlig stämning tog vi chansen till skjuts vid halv tio. Klockan tio var vi i säng. Vuxet I say.

Det var skönt att vakna utvilad och obakis på lördagen. Och ganska välbehövligt kan jag tänka mig, för vi gick konstant den dagen. Första Maj-tåg samt fram och tillbaka mellan Berghem och Ålidhem x antal gånger.


Jag sprang in i en gammal vän på lunchen på fredagen. Det gick bra och jag gick vidare med ett leende på läpparna. Jag dog inte. Yay.

Apropå den gamla vännen har jag lyckats sätta mig i samma situation igen. Jag vill dock tro att jag lärt mig något, så vi har pratat om att verkligen tala om vad vi känner. Jag kanske till och med låter det stanna där det är, för mitt eget bästa. Det kan dock bli svårt, för han är en stjärna.


Den här helgen spelade vi bowling och drack vin. Jag hade fest hos mig med massa människor. Igår skurade jag golven då folk spillde överallt hela tiden. Det var det värt!
Nu är den ny vecka och som det ser ut utanför fönstren nu känner jag mig lurad på våren. Det har varit svinkallt och blåsigt senaste veckan. Kom igen nu!

Nu: dusch och kläder.

RSS 2.0