Om att bli raggad på (och att även ragga lite själv).
Helgen som var var ganska så fab.
Men jag var med om två mer eller mindre traumatiska ragg-försök.
1: Fredag kväll. Gänget och jag sitter vid ena halvan av ett stort bord där ett annat gäng med lite högre medelålder än oss ockuperar andra halvan. Snubbe ur andra gänget börjar ragga, hans "samvete" påpekar att han är gift, jag menar att jag absolut inte raggat på honom men det bitchiga "samvetet" vägrar såklart tro att snubben i frågan är boven i dramat. Hur som helst, jag vänder ryggen mot snubben och pratar med de mina. Snubben fortsätter att pocka på uppmärksamhet om och om igen.
-Du är snygg.
-Ja, men du är gift.
-Men om jag säger så här: jag är chef till niohundra, vad säger du då?
-Du är fortfarande gift.
Tillslut fick jag nog och Fia föreslog käk.
2: Lördag kväll. Jag har tappat sällskapet och sitter ensam vid ett bord och messar då en väldigt ung kille frågar om han får slå sig ner. Jag tänker att vad fan, jag är ju ensam så jag kan lika väl vara social med ett lammkött en stund.
- Men du, hur gammal är du?
- Jag fyllde arton förra veckan.
- Shit, hur gammal tror du att jag är?
- Jag skulle gissa på 22.
- Haha, bra gissat, det stämmer.
Konversationen fortsätter och efter en stund säger han något som för mig att tappa hakan:
- Alltså, jag har ju flickvän, men min pappa där borta...
- Ursäkta?!
- Ja alltså, ni behöver ju inte pippa...
Jag flyr chockad fältet. Pappan var typ äldre än min egen pappa.
Misären vägdes dock upp någon timma senare av någon som fick heta "Snygg" i min telefonbok (och det var dessutom jag som skötte första delen av raggandet där, poäng till mig).
Men jag var med om två mer eller mindre traumatiska ragg-försök.
1: Fredag kväll. Gänget och jag sitter vid ena halvan av ett stort bord där ett annat gäng med lite högre medelålder än oss ockuperar andra halvan. Snubbe ur andra gänget börjar ragga, hans "samvete" påpekar att han är gift, jag menar att jag absolut inte raggat på honom men det bitchiga "samvetet" vägrar såklart tro att snubben i frågan är boven i dramat. Hur som helst, jag vänder ryggen mot snubben och pratar med de mina. Snubben fortsätter att pocka på uppmärksamhet om och om igen.
-Du är snygg.
-Ja, men du är gift.
-Men om jag säger så här: jag är chef till niohundra, vad säger du då?
-Du är fortfarande gift.
Tillslut fick jag nog och Fia föreslog käk.
2: Lördag kväll. Jag har tappat sällskapet och sitter ensam vid ett bord och messar då en väldigt ung kille frågar om han får slå sig ner. Jag tänker att vad fan, jag är ju ensam så jag kan lika väl vara social med ett lammkött en stund.
- Men du, hur gammal är du?
- Jag fyllde arton förra veckan.
- Shit, hur gammal tror du att jag är?
- Jag skulle gissa på 22.
- Haha, bra gissat, det stämmer.
Konversationen fortsätter och efter en stund säger han något som för mig att tappa hakan:
- Alltså, jag har ju flickvän, men min pappa där borta...
- Ursäkta?!
- Ja alltså, ni behöver ju inte pippa...
Jag flyr chockad fältet. Pappan var typ äldre än min egen pappa.
Misären vägdes dock upp någon timma senare av någon som fick heta "Snygg" i min telefonbok (och det var dessutom jag som skötte första delen av raggandet där, poäng till mig).
Kommentarer
Trackback
