What became of the likely lads?

Just nu i denna stund smids det planer på att åka till Reading i slutet av sommaren för att se The Libertines återförening. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det går att kirra.

Bitterballe

Äntligen har lokaltidningarna postat recensioner från fredagen.
Eller äntligen och äntligen, jag tycker att LT's bitterballe till recensent kan sluta skriva ner Corazon. Det känns som att han gjort det de flesta gångerna.
Så här skrev han om Elias och Moto Boy : länk
Jag har svårt att tro att han befann sig i samma lokal som oss.


ÖP's recensent däremot hade liknande upplevelse som mig: länk II
Hallelujah.

Gud förlåt mig, för jag brinner.

Planen igår var krypa ner i sängen tidigt och sova mig kryare. Det gick ganska kasst. Gick och la mig vid halv tio och höll på att somna när jag blev panikkissnödig. Jag kissade som om jag hade druckit alkohol. När jag kom tillbaka till sängen var jag klarvaken och somnade sen aldrig riktigt. Jag gick på toa många gånger till, att ha feber är ju nästan som att vara full: man är yrslig och man måste kissa stup i kvarten.
06.30 förflyttade jag mig från sängen till soffan och kollade på Nyhetsmorgon i någon timma, men efter fem likadana nyhetssändingar var jag ganska less så jag somnade en stund. Jösses vad jag snarkade. Jag har tänkt på en sak, om den vänstra halsmandeln vore lika svullen som den högra skulle jag typ inte kunna andas med munnen.

Jag har besök av Teddybjörnen, men efter att mamma kom upp med lunch till mig så sitter han vid dörren och väntar på att hon ska komma tillbaka. Tråkig skit, men nyklippt och söt.

Nu funderar jag på Adrien Brody och Cadillac Records.

En stund senare.

Feber.

Imorgon önskar jag mig en hemmakarl som kan ta hand om mig.

Dom vet ingenting om oss.

Blä. Jag vaknade med ond hals och uppsvullen halsmandel. Den högra, precis som för nästan två år sen. Den sträcker sig hela vägen fram till "boxningssäcken". Jag som trodde att jag efter tre-penicillin-kurer-halsflussen utvecklat något slags superimmunförsvar, jag menar jag har ju inte varit sjuk sen dess. Nåväl, jag tackar superimmunförsvaret för att det tjänstgjorde i ett och ett halvt år. Men, att inte ha varit sjuk på så länge gör att det här känns olidligt. Och jag har inte ens feber.
Jag tog mig i alla fall upp ur soffan för att inhandla vad jag tror kan vara världens bästa medicin, nämligen Rocky Road.


Jag är förresten söt och luktar gott, det tänker jag leva på ett tag framöver.

The heart is a rebel.

Det var en magisk afton igår.

Jag hade inte hört Moto Boy innan (förutom på p3 ibland) och blev helt tagen av hans röst och gitarrspel. Jag stod för mig själv vilket var ett bra drag, för då kunde jag verkligen suga in hela upplevelsen. Flera gånger fann jag mig själv nästan tårögd. När spelningen var slut och Säkerts Sanningsdan drogs igång på dansgolvet var jag inte i dansmood så jag satte mig på en stol för att fortsätta njuta av den halvmelankoliska känslat Moto Boy lämnat efter sig.
Om Rufus Wainwright och Jeff Buckley fick barn så skulle det vara Moto Boy.
Jag tänkte på det när jag stod där, att så här måste det ha varit att se Jeff Buckley live.

O satt och gjorde mig sällskap under mitt icke-dansmood och efter en stund fick han med mig upp på dansgolvet. Vi dansande nästan resten av kvällen, och idag har jag hes röst och onda hälar, men det var det värt.

Just det, Elias & The Wizzkids levererade fint sväng. Och jag vann en pingisfinal!

Your eyes look so nervous, like a teenage girl in love.

En liten stund igår verkade det som om jag skulle hamna i Umeå i helgen. Jag blev först deppad då jag inte ville missa Corazon, men sen kom jag ihåg att det är Open i helgen så jag hann bli pepp innan det visade sig att jag trots allt inte skulle upp.

Jag hade helt klart inte lidit av att se duvorna.




Så ni umebor som läser bloggen, spana in John Duva på nemisscenen, lördag 22.00
Häng sedan kvar för fin Östersundspop med Penny Century, 23.00

Pennys space

Duvas space


I'm pretty sure that he is not my type, but what if he is the one?

Igår var jag och kikade på bra musik. Sara och William (och Ivar och Björn Gustafsson) spelade och sjöng och jag blev blown away, så himla fint. Sen sjöng finaste fian för oss, uppbackad av sköna människor.
Imorgon ska jag också kika och lyssna på bra musik. Det är åter igen dags fär Corazon och på scen står Motoboy och Elias & The Wizzkids. Den förstnämnde är jag inte inlyssnad på alls, men jag tänker att det kan bli kul med en eventuell "aha-upplevelse". Jag är dock mest peppad för Elias & The Wizzkids. Och pingisen. Kanske försöker jag vinna en omgång och ett hemligt pris. Fast vem försöker jag lura? Jag tar mig till final ibland, men där är det kört eftersom jag spelar utan någon som helst teknik eller taktik. Men lika glad för det är jag.


Nästkommande 24 timmar får gärna svischa förbi, eller nåväl de nästkommande 22 timmarna, jag kan ju behöva piffa i lugn och ro.

And if you wanna go higher just use your hands instead.



Sköna söndag.
Helgen kunde inte avslutats bättre tror jag.
Idag värmde solen mina kinder medan jag satt på balkongen med en kopp te och varma mackor och lyssnade på p3.

Igår var det fest för Anna hos Fredrik. Det var roligt men jag kände mig lite tantig när jag redan vid tolvish började bli trött. Jag hade dock turen att få skjuts ner på stan. Det tackar vi för.


Vet ni vad? Jag tänker skita i det där med killar och män ett tag. Det tar för mycket energi att analysera varenda lilla grej.  Dyker han upp så dyker han upp, tills dess går jag with the flow.
Jag skulle dock behöva lite sexytime, men det är svårt att åstadkomma då det har visat sig att jag blivit ganska (mycket) kräsen. Har jag tur kanske herr basist har vägarna förbi skogarna snart.

Nu, eller snart: Indisk quorngryta.

Is it in his sighs?

En ganska påfrestande dag utvecklades till en mysig afton.
När jag satt i soffan med mensvärk och var som mest less på EMD's medverkan i Så Ska Det Låta (det här med pojkbandskillar fungerar tydligen inte för mig längre) så ringde det på dörren. Där stod Sofia i fören av fint birkafolk som varit på bio och ville hänga med mig i soffan medan de väntade på nästa buss. Myspys.
Det ryktas om fest imorgon på Ösa, och eftersom jag aldrig varit där förut så är jag pepp. Det blir spännande. Jag ska piffa mig till tänderna.

Cher's The Shoop Shoop Song var med i Så Ska Det Låta och jag har spelat den på repeat nu en stund. Sjukt peppande låt, jag önskar den fanns på singstar. Eller gör den det?

Ikväll kryper jag i säng ganska tidigt, för att vara fredag. Jag tror min kropp kan behöva det.
Sov gott.

The little things.

Just nu är jag sjukt nöjd över att jag fick tummen ur och gick på ssu-möte. Det blev en riktig helkväll med snack om allt möjligt och många skratt. Och för att inte tala om skräcken som infann sig i någon sekund. Jag höll nästan på att kissa på mig, men när chocken lagt sig kunde jag inte hålla mig för skratt. Lyckad afton.


Mitt hår hade en fin frisyr idag, det gick dock sådär att dokumentera, men jag bjuder på den här:



God natt gott folk.

Just to call me eighteen times a night.

De senaste veckorna har jag mått illa nästan varje dag. Illamåendet kommer oftast vid samma tidpunkt, på eftermiddagarna. Jag är glad att jag kan utesluta graviditet, men blir istället fundersam över vad det kan bero på. Illamåendet har visat sig komma om jag inte ätit på ett tag, om jag till exempel missat att äta mellanmål. Mamma sa att jag borde gå till doktorn och kolla upp så det inte är diabetes. Själv tror jag att min mage helt enkelt är uppfuckad. Min plan är att ta tag i det är med motion och att äta lite bättre. Och framför allt äta långsamt.


Jag fick förresten ett snällt meddelande, tack.
Nu finns det bara ett orosmomemt i ume kvar, men det kan ju likaväl dyka upp här när som helst.
Anyway så finns låten om detta orosmoment uppe på Syster Elaks myspace, Simple As That.
Även om låten så här i efterhand orsakat en del beefs med mannen i fråga så är det fortfarande min Syster Elak-favvo, jag menar det är ju mina erfarenheter nerskrivna i en låt.

Ikväll är det Andy, jag, Vem Vet Mest, Halv Åtta Hos Mig, Grey's och True Blood.
Glee-torsdagar har bytts mot True Blood-onsdagar.

Lazing on a sunny afternoon.

Våren är här idag, eller i alla fall en preview. Jag är dagen till ära ledig (eller nåväl, jag var snäll och ryckte in två timmar vid lunch) och har stora planer på att sätta mig med en kopp varm choklad alt. te med honung på balkongen. I solen. Dom små sakerna liksom.
Jag tvättar också och ska snart hämta ett paket från ellos.se. Det ska bli spännande att se vad bomullsvoile är, om det är värt 149kr.

Jag kanske skippar balkongen och tar en promenad istället.
Så här såg det ut nere på isen för någon vecka sen:





Darling you've got to let me know.

Nu roliga grejer.
Eller roliga och roliga. Anyway, min kurva är totalt rak. Nästan så att den gått neråt i år eftersom jag återanvänder. Where is my boytoy?!

?

Idag var jag en hårsmån från att hamna på Sextitrean upp till Umeå. Jag blev grymt stressad. Fick ont i magen och började småböla som mitt tonårsjag. Nåväl för att det är hormonsspökerivecka, men det var inte najs. Jag behöver tydligen tid att förbereda mig mentalt inför umetripp. Som tur var avblåstes trippen och jag blev hungrig igen (klockan var lunchtid när pappa sa att jag kanske behövde sätta mig på eftermiddagsbussen och då glömde jag totalt bort allt vad lunch heter).
Jag tror dock att det hela beror på att jag inte vet hur jag skulle ta det, och därför blev det panik i hjärnan när jag insåg att jag kanske skulle ställas inför det mycket snart.
Jag vet att ni läsare kanske inte fattar ett skit av det jag skriver just nu, men det gör inget för jag skriver mest för mig själv ikväll.



!

Jag tror jag är befriad! Wow.
När jag för en stund sen såg en bild på gamla flamman med nya tjejen kände jag absolut ingenting. Ingenting. Eller well, jag kände typ så här: "oj, en snuttepluttbild på dom..hur känner jag över det..borde jag bli irriterad över att det kanske kan anses lite okänsligt av människan som lagt upp bilden..eh, whatever..jag är inte vän med dom längre, så dom gör vad dom vill...men wow, jag känner inget!...fan vad bra!"

Nu hoppas jag att om jag någon gång i vår ser snuttepluttet IRL inte heller känner något.

Får aldrig tro.

Jag är nyss hemkommen och jag har nyss ätit två cb.
Ikväll har jag öst till korta hc-låtar. Dennis börjar bli gammal, men det gör inget för han fixar öset ändå.
Jag ser fram emot Corazon om två veckor. Motoboy och Elias and The Wizzkids. Jag fullkomligt älskar att allting händer i Östersund kvällen innan det händer i Ume.
Skriver kanske mer imorgon.

Och just det, jag var sjukt snygg ikväll, synd att ingen fattade det bara (eller snarare synd att det mest var drägg eller vänner där).
Fast egentligen var det inte synd att ingen fattade, för jag fattar ju liksom inte varför grej nummer ett är att ha en partner.

And we talk about friends, and we talk about records, talk about life.




Min darling Jennie ringde igår och behövde prata av sig. Detta ledde till att jag åter igen fick använda mina skills inom relationer och känslor.
Hon skrev ett inlägg här och jo, jag är nog lite av en hobbypsykolog.

Mina skills anammar jag dock sällan på mig själv. Det är mycket lättare att vara klok och komma med goda råd när det gäller andras relationer.

Where do we go when we go from here?

Klockan är 08.30 och jag har redan varit uppe i trettiofem minuter. Det är bra med tanke på att jag oftast ligger och drar mig till en bit efter halv nio. Idag fick jag hjälp upp kan man säga. Jag vet inte varför, men det är lättare att kliva upp när någon bredvid också ska upp. På grund av någon bredvid är jag dock ganska osoven, men det är värt. Om två dagar har jag ju nästan lov, så jag kan ta igen den missade sömnen då.

Dagens låt (eller många dagars låt just nu): Johnossi- What's The Point.
Som jag längtar till årets Storsjöyra. Johnossi, Teddybears, Monty osv.

Bara för att vi var så jävla snygga.


RSS 2.0