Dom vet ingenting om oss.

Blä. Jag vaknade med ond hals och uppsvullen halsmandel. Den högra, precis som för nästan två år sen. Den sträcker sig hela vägen fram till "boxningssäcken". Jag som trodde att jag efter tre-penicillin-kurer-halsflussen utvecklat något slags superimmunförsvar, jag menar jag har ju inte varit sjuk sen dess. Nåväl, jag tackar superimmunförsvaret för att det tjänstgjorde i ett och ett halvt år. Men, att inte ha varit sjuk på så länge gör att det här känns olidligt. Och jag har inte ens feber.
Jag tog mig i alla fall upp ur soffan för att inhandla vad jag tror kan vara världens bästa medicin, nämligen Rocky Road.


Jag är förresten söt och luktar gott, det tänker jag leva på ett tag framöver.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0