The heart is a rebel.

Det var en magisk afton igår.

Jag hade inte hört Moto Boy innan (förutom på p3 ibland) och blev helt tagen av hans röst och gitarrspel. Jag stod för mig själv vilket var ett bra drag, för då kunde jag verkligen suga in hela upplevelsen. Flera gånger fann jag mig själv nästan tårögd. När spelningen var slut och Säkerts Sanningsdan drogs igång på dansgolvet var jag inte i dansmood så jag satte mig på en stol för att fortsätta njuta av den halvmelankoliska känslat Moto Boy lämnat efter sig.
Om Rufus Wainwright och Jeff Buckley fick barn så skulle det vara Moto Boy.
Jag tänkte på det när jag stod där, att så här måste det ha varit att se Jeff Buckley live.

O satt och gjorde mig sällskap under mitt icke-dansmood och efter en stund fick han med mig upp på dansgolvet. Vi dansande nästan resten av kvällen, och idag har jag hes röst och onda hälar, men det var det värt.

Just det, Elias & The Wizzkids levererade fint sväng. Och jag vann en pingisfinal!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0