I've never been so close to the sun.

Igår var jag piffad till tänderna, så pass att jag till och med rakat benen och målat ögonen med kajal (det händer aldrig).
En stund verkade det som om kvällen skulle gå åt helvete då jag fann mig utan sällskap, men som tur var vaknade Sandra och följde med mig för att kolla och lyssna på rockhunkar. Jag blev lite full, eller mer än lite. Vet inte vad som är grejen, men jag är hemskt lättpåverkad sen en tid tillbaka.
Vi hade sjukt kul och jag lyckades få Sandra att dansa med mig till "min" musik, trots att dansgolvet var näst intill tomt. Det är en bedrift.


Det hände äntligen något. Lite löjligt bara att det skulle hända just den fjortonde februari, men det var inget vi (eller i alla fall jag) var medvetna om vid tidpunkten.
Nu har jag dock ingen aning vad som kommer hända, men det är ganska fint med ovisshet. Lite spännande sådär.


Otroligt fint väder idag, men jag är för bakis/osoven för att ta vara på det så jag hänger med bland andra Jason Schwartzman. Har sett första avsnittet av Bored to Death, so far so good.

Nu är det dags att återta soffläge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0