Let there be morning.

Poletten föll nyss ner.
Trummisen vars trumslagande sövt mig de senaste fem åren repar ju bara några dörrar bort från oss. The Perishers trummis spelar ju nämligen med flera band, så som Deportees, Phoenix och Cult of Luna. Det sistnämnda repar ju på samma ställa som oss!
Hade jag inte varit en vuxen och sansad 21,5-åring utan en starstrucked sextonåring så hade jag inte varit lika kolugn över det faktum att trummisen i ett av mina favoritband kan ha hört mig spela många gånger.
Coolt I say.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0