Fast kanske slipper jag det om jag går med i hans armé.
Om jag ska överdriva litegrann så höll jag på att dö två gånger igår.
Först höll jag på att kola på grund av utmattning. Cykelturen till Rusta var en mördartur på ditvägen. Uppförs, medvind ex antal kilometer kombinerat med min dåliga kondition samt allergi är inte att leka med. Skönt sen att glida nästan hela vägen hem.
Innan glidandet kunde börja ledde jag cykeln i en liten uppförsbacke. Jag kom ikapp två tanter som glatt utbrast "Här kommer en till som inte orkar". Jag svarade att "Näe, det är ju lite för jobbigt". Vi skrattade och sen blev marken plan så jag hoppade upp på cykeln och tog farväl av mina nya vänner. Tanter är för söta ibland.
Andra nästan-döds-orsaken var ett äpple. Jag är ju allergisk mot äpplen som, en följd av pollenallergin, men hade läst att det finns äpplen som har mindre av det protein som oftast pollenallergiker reagerar på. Inga av dessa äpplen finns i handeln, förutom ett som heter Pink Lady. Peppad och glad över att kanske äntligen kunna äta något annat än kletiga frukter köpte jag två äpplen på Ica. För säkerhets skull gick jag till jobbet så att mamma och pappa skulle kunna rycka in ifall jag ändå inte skulle klara av äpplet. Glad i hågen skalade jag äpplet (det ska tydligen också kunna hjälpa). Jag tog några tuggor av det goda äpplet, sen tog jag några tuggor till. Efter en stund började läppar och svalg klia. Jag insåg att jag inte tålde det här äpplet heller. Jag blev besviken och mina ögon tårades litegrann.
Det kanske låter löjligt att bli ledsen av att inte kunna äta ett äpple, men för en som varken tål äpplen, päron, bananer, plommon och liknande frukter hade det varit en stor grej att kunna äta ett äpple utan att riskera andnöd. Citrusfrukter är kladdiga och dessutom bara goda vid vissa tider på året, vindruvor inte så mättande och vattenmeloner är också tjorviga att äta (andra meloner ger också kli i svalgen).
Och just det, mamma och pappa behövde inte rycka in. Jag har aldrig svält igen helt och det gjorde jag inte igår heller. Däremot tror jag det gick åt en massa energi för kroppen att slåss mot reaktionen, jag blev nämligen skitfrusen en stund efter.
Jag hann även göra en tårta till mamma och pappa som varit tillsammans i 26år. Eller göra och göra, bygga snarare.
Fick god middag hos dom också.
När jag kom in till stan igen gick jag på fest men drack bara vatten, bortsett från ett glas rosé. Jag har alltså lyckats ha en vit helg. Det var länge sen sist.
Först höll jag på att kola på grund av utmattning. Cykelturen till Rusta var en mördartur på ditvägen. Uppförs, medvind ex antal kilometer kombinerat med min dåliga kondition samt allergi är inte att leka med. Skönt sen att glida nästan hela vägen hem.
Innan glidandet kunde börja ledde jag cykeln i en liten uppförsbacke. Jag kom ikapp två tanter som glatt utbrast "Här kommer en till som inte orkar". Jag svarade att "Näe, det är ju lite för jobbigt". Vi skrattade och sen blev marken plan så jag hoppade upp på cykeln och tog farväl av mina nya vänner. Tanter är för söta ibland.
Andra nästan-döds-orsaken var ett äpple. Jag är ju allergisk mot äpplen som, en följd av pollenallergin, men hade läst att det finns äpplen som har mindre av det protein som oftast pollenallergiker reagerar på. Inga av dessa äpplen finns i handeln, förutom ett som heter Pink Lady. Peppad och glad över att kanske äntligen kunna äta något annat än kletiga frukter köpte jag två äpplen på Ica. För säkerhets skull gick jag till jobbet så att mamma och pappa skulle kunna rycka in ifall jag ändå inte skulle klara av äpplet. Glad i hågen skalade jag äpplet (det ska tydligen också kunna hjälpa). Jag tog några tuggor av det goda äpplet, sen tog jag några tuggor till. Efter en stund började läppar och svalg klia. Jag insåg att jag inte tålde det här äpplet heller. Jag blev besviken och mina ögon tårades litegrann.
Det kanske låter löjligt att bli ledsen av att inte kunna äta ett äpple, men för en som varken tål äpplen, päron, bananer, plommon och liknande frukter hade det varit en stor grej att kunna äta ett äpple utan att riskera andnöd. Citrusfrukter är kladdiga och dessutom bara goda vid vissa tider på året, vindruvor inte så mättande och vattenmeloner är också tjorviga att äta (andra meloner ger också kli i svalgen).
Och just det, mamma och pappa behövde inte rycka in. Jag har aldrig svält igen helt och det gjorde jag inte igår heller. Däremot tror jag det gick åt en massa energi för kroppen att slåss mot reaktionen, jag blev nämligen skitfrusen en stund efter.
Jag hann även göra en tårta till mamma och pappa som varit tillsammans i 26år. Eller göra och göra, bygga snarare.
Fick god middag hos dom också.
När jag kom in till stan igen gick jag på fest men drack bara vatten, bortsett från ett glas rosé. Jag har alltså lyckats ha en vit helg. Det var länge sen sist.
Kommentarer
Trackback
