Take this heart and make a dream come true
Igår hade jag hej då-fest. Tack ni som kom. Och förlåt för att jag bangade Zoo. Kön var för lång (jag hörde av Ann-Sofie att Per hade sett till att ni slapp köa, bummer för mig).
Det var förresten mördande halt i går. Jag trodde för ett ögonblick att kvällen skulle sluta på akuten, sittandes i en stol bredvid en säng med en hjärnskakad vän i. Men vännen var snabbt upp på benen efter den snygga vurpan.
Jag var i säng vid midnatt typ. Inte ensam. Det var fint, men aningens förvirrande. Eller kanske inte egentligen. Kanske var det ett avslut på de senaste månaderna.
Nu återstår en vecka av packande och flyttstädande, samt häng med människorna jag kommer sakna.
Dagens låt: John ME- Paris
Det blir John ME på torsdag. Det går bara inte att missa chansen.
Det var förresten mördande halt i går. Jag trodde för ett ögonblick att kvällen skulle sluta på akuten, sittandes i en stol bredvid en säng med en hjärnskakad vän i. Men vännen var snabbt upp på benen efter den snygga vurpan.
Jag var i säng vid midnatt typ. Inte ensam. Det var fint, men aningens förvirrande. Eller kanske inte egentligen. Kanske var det ett avslut på de senaste månaderna.
Nu återstår en vecka av packande och flyttstädande, samt häng med människorna jag kommer sakna.
Dagens låt: John ME- Paris
Det blir John ME på torsdag. Det går bara inte att missa chansen.
Kommentarer
Trackback
