En dröm

Ibland drömmer man konstiga och helt wacko saker.
Nu när jag varit vaken ett tag börjar nattens drömmar göra sig påminda.
Jag minns inte allt i detalj, men detta är utdrag ur vad jag drömt i natt.

Det är kväll, jag får av någon anledning för mig att gå hem till en kille. Killen i fråga är  inte hemma, men jag kan  komma in ändå ( jag hade ingen nyckel så jag antar att dörren var olåst). Jag sätter mig på killens säng och kollar på tv. Jag slumrar till och vaknar någon timma senare. I mitt yrvakna tillstånd kommer jag på tanken att han kanske snart kommer hem. Ingen fara med det egentligen, men sen slår tanken mig att han kanske har med sig sitt ex (som han försöker lappa ihop det med). Jag grips av panik och börjar skriva ett  sms "Hej, jag är hemma hos dig, bara så att du...". Nu hör jag att någon kommer i trapphuset. Jag hör killens röst och även exets. Panik. Då jag inte hinner göra något annat så drar jag täcket över mig. Dörren öppnas, jag blir tyst som en mus. Mina ben sticker ut utanför täcket, men varken killen eller exet verkar märka något. Jag skriver ett sms under täcket till killen "Hjälp, jag är under ditt täcke". Han får sms:et och lurar med sig exet ut i köket med orden "Vi äter nåt". Jag kryper fram från täcket och börjar plocka ihop mina saker (som är förvånansvärt många). När jag är mitt i plockandet så hör jag att någon närmar sig dörren till rummet. Jag ställer mig bakom dörren och blir nästan klämd när personen trycker upp den. Ett huvud jag inte känner igen tittar fram. "Hej, klantigt du. Men jag ska hjälpa dig". Det är killens kombo. Kombon hjälper mig ut, och mitt i allt hjälpande så uppstår någon slags romantik mellan oss. Jag känner att jag vill träffa kombon igen. Sen tar drömmen slut, eller jag minns i alla fall inget mer.

Jag vet vem drömmen utspelar sig hos, och killen i drömmen vet nog också vem han är. Jag menar, det är inte alla som har en ytterdörr och en vanlig rumsdörr. Jag är dock glad att det bara var en dröm, för hade jag gjort så där i verkliga livet hade jag bröjar tvivla på mitt psyke.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0