....

Jag sitter med tårar i ögonen för andra gången på tre dagar. Jag är upprörd och ledsen och skakar som ett löv. Det känns nästan som om jag är i ett förstadie till att bryta ihop totalt. Jag visste inte att jag kunde känna så över en så gammal grej. Jag var ung och naiv. Att det sen ska få förstöra relationen med personen som just nu betyder mest är inte rättvist. Jag tänker inte låta det hända, just nu känns det dock bäcksvart.
Jag behöver någon här, nu. Men de enda två som vet om historian är för långt bort. Eller well, de enda två som vet min del av historian. Jag anförtrodde nyss en tredje, men denna anser att jag har mycket bagage och det har denne "svårt för".
Jag har för fan inte mycket bagage. Det finns två saker i mitt liv som jag ångrar, och det är fan inte mycket bagage.

Fan, jag tycker ju om dig!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0